 |
| Min mamma Ella med de sex tidningar jag varit redaktör för under hösten. |
Den här hösten får gå till historien som den då jag gjorde sex tidningar istället för normalt tre, under en period på fyra månader. Det kommer inte att hända igen det kan jag lova. Det var roligt, lärorikt och stimulerande, men när min mamma bröt lårbenet blev det ont om tid för att andas mellan pressläggningarna. Jag hoppas dock att jag tar med mig den goda vanan att ligga före tidsplanen in i 2020.
Det som var nytt och speciellt för hösten var att jag vikarierade som chefredaktör för
Alkohol och Narkotika, som ges ut av CAN, Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. Det var roligt att arbeta med en så snygg tidning med resurser att köpa in både text och bild. Om jag ska välja en text av mina egna som också finns digitalt, då får det förstås bli en om barn:
Många barn berörs av föräldrars drickande.
Utrymmet för att vikariera på Alkohol och Narkotika kom när ett kärt gammalt uppdrag föll bort. Efter sex år och nästan 300 sidor gjorde Maria Korpskog och jag vår sista Offside. Vi hann med ett Almedalsquiz också men sen var det slut på jobb för Dagens Samhälle. Senare på hösten såldes tidningen av SKR, Sveriges kommuner och regioner, till Bonniers och Dagens Industri. Det var på ett sätt skönt att slippa vara rolig varje vecka men vi ville inte riktigt släppa kommunerna och regionerna. Vi startade sidan Bänkade bara på skoj, men släppte den rätt snart.
Jag bestämde mig också för att avsluta mitt skrivande för den fina tidningen
Skolfamiljen. Även det med sorg i hjärtat, första texten där skrev jag 2008. I år blev det artiklar om engelska, dyslexi,
porr, miljö, skolstart och hjärnforskning.
Tack vare Skolfamiljen fick jag uppdraget att vara redaktör för materialet till metoden
Föräldrafokus. En metod som jag själv hade haft nytta av när det begav sig.
Mycket har också kretsat kring boken
De omöjliga. Från psykiatrireform till dyr och dålig vård, som Åsa Moberg och jag skriver tillsammans. Tänkt att komma ut på Natur och kultur i mitten på april 2020. Under arbetet har vi spelat in
fyra poddavsnitt. Det har varit riktigt roligt.
En hel del tid under året har jag också lagt ner på dokumentation av arvsfondsprojektet
Gemenskap ger kamratstöd, som drivits av RSMH och SEF, Sveriges Ensamkommandes förening. Den boken blir inte klar förrän 2020.
I RSMH:s tidning
Revansch blev det artiklar om att bryta ensamhet, hemmasittande, boken "Den inre ojämlikheten" och samsjuklighet mellan psykisk ohälsa och beroende.
Arbetet med broschyren
Utsatta barn och unga Bättre metoder för stöd och hjälp från
SBU, statens beredning för medicinsk och social utvärdering, var också en ny form av uppdrag för mig. Ett kunskapsstöd utifrån den forskning som finns som jag skulle målgruppsanpassa. Mitt arbete gjordes klart under hösten men
själva foldern kommer 2020.
Memento, magasinet om livet och döden, kom ut med sina fyra nummer som vanligt med mig som redaktör. Det jag inte kommer att glömma var mitt besök på
Kumlaanstalten tillsammans med fängelseprästen.
Och så SocialPolitik, som jag är redaktör för tillsammans med Helena Östlund. Vi gör numera två pappersnummer per år och däremellan
publicering på nätet. I det ingår att vi varje höst och vår har en heldag med studenterna på socionomprogrammet vid Göteborgs universitet. Föreläsning och workshop på temat: Socialt arbete på samhällsnivå.
2019 ordnade SocialPolitik två seminarier på ABF i Stockholm tillsammans med Maivors vänner. I februari på temat
Hur blir förorten en trygg plats utan dödsskjutningar och i november om
civilsamhällets roll i mottagandet av ensamkommande,
Det blev också ett antal personporträtt i Accent.
Eric Rosén,
Yolanda Bohm, Kristina Sperkova, Tommy Karman,
Ewa Styfberg alla berör de och jag älskar att de är så fint fotade. Läkemedel på recept och Nyktra strategier var två andra texter i Accent.
Kategorin "Varje år nåt nytt lite udda" får fyllas med
en text från Spanien i Svenska magasinet.
Nu hoppas jag på ett lite lugnare 2020.
