lördag 8 december 2018

Kombinera nytta och nöje


Det var väldigt länge sedan jag delade någon text, jag har fullt upp med att skriva dem:). Den här: Semester året om - "Det tippar lätt över", gjorde jag när jag halvtidsvikarierade på Accent, IOGT-NTO;s tidning tidigt i våras. Jag hade sedan tidigare en resa inplanerad till min särbo i södra Spanien. Samtidigt hade jag tagit på mig att skriva flera texter i veckan till Accent.

Att skriva på plats om Spaniensvenskarnas alkoholvanor kändes givet och intressant. Fantastiskt att ha möjlighet att göra så. Genom Facebook fick jag kontakt med en kvinna som bjöd in mig till en vanlig informationsträff. Sedan kunde jag prata vidare med så många jag behövde som alla gav sin personliga bild. Facebook är ett av mina bästa verktyg i jobbet både för idéer, kloka synpunkter och för att hitta intervjupersoner.

torsdag 6 september 2018

De omöjliga, snart en podd nära dig

Nu blir det snart en podd - De omöjliga. Första halvtimmesavsnittet är inspelat. När det går att lyssna på kommer man att höra att jag lutar mig ganska mycket mot min medförfattare Åsa Moberg. Men hon har skrivit 23!! böcker och jag bara 3. Podden är ett "under arbetet"-samtal. För att vi ska kunna berätta om allt som snurrar medan vi skriver och försöker strukturera materialet. Boken kommer på Natur & Kultur i början av 2020.

torsdag 16 augusti 2018

Cykel, cykel och cykel



Det har varit mycket cykling nu ett tag. I början på maj hade vi vår fantastiskt roliga release för nya upplagan av Cykelpromenader i Stockholmstrakten. I flera olika upplagor av mitti fanns i juni en fin och ganska rolig text om boken. Jag hann inte med att få tag i en enda papperstidning då tyvärr. Men nu kom en kortversion i Södermalmsupplagan den här veckan och nu har jag i alla fall en länk. Som sagt skriven med humor!
Passar på att ta upp vårt Cykla längs röda linjen-event också. Häng med den 2 september!

måndag 15 januari 2018

10 år som journalist


2017 var mitt tionde år som journalist. Journalist och redaktör får bli mitt längsta yrkesförhållande. Eftersom det är det absolut roligaste jag gjort så fortsätter jag även 2018. Tidigare har jag jobbat tio år som socionom inriktad på PA, eller HR som det heter nu. Tio år var också så länge jag jobbade med politik.
Nu är det dags att summera vad som hände 2017. 
Det blev en rivstart, i och med att jag hoppade in akut som vikarierande redaktör för Revansch, RSMHs tidning, Riksförbundet för social och mental hälsa. Att temat redan var bestämt till "Unga under tvång" passade mig perfekt, eftersom jag skrivit en hel del om det. Och jag fick göra ett nummer till som redaktör. Sedan fortsatte samarbetet i följande nummer med vanliga skrivjobb, som en intervju med Nina Hemmingsson och en tillbakablick på hur personligt ombud kom till bland annat. Att jag fick vara moderator på RSMH:s 50-årsfest, var hedrande och roligt.

Vi gjorde om SocialPolitiks webb, den fick en ny och mycket snyggare form. Där publicerar vi nu löpande. Pappersnummer gör vi från och med 2017 två per år. Teman 2017 var: Barn har rätt och Vem är värd?   På webben påbörjade vi den otroligt angelägna artikelserien: Så blev vanvårdade utan upprättelse. 
Privat påverkade det mig mycket att min vän Anne Skånér dog. Men också jobbmässigt. Jag skrev mitt livs första minnesruna över henne, till DN och SvD.
En text som legat till sig länge, var den om Flickorna på hvb. Jag är nöjd med att den blev skriven. Den ledde till att Åsa Moberg hörde av sig. Och vem vet, det kan hända att vi har ett gemensamt projekt på gång  under 2018.

Och så i december ytterligare en ny bekantskap, Accent, IOGT-NTO:s tidning, där jag vikarierade på halvtid, framförallt med webbtexter. Den första texten handlade om ett besök på kvinnoanstalten Färingsö 

Under året var det också dags för uppdatering och omarbetning av Alla dessa cykelpromenader i Stockholmstrakten, inför tryckning av tredje upplagan. Det betydde såklart en massa underbar cykling hela säsongen, men också faktakoll, bättre texter och snyggare bilder. Det blir fem helt nya stadsnära turer. Vi har läst första korrekturet i mellandagarna och boken kommer lagom till cykelsäsongen.

Jag skrev några texter ideellt i Nytt om OCD och jag hälsade på Johan Bredberg på jobbet som gymnasielärare i Hultsfred. Det blev texten En lärare som andra i tidningen Funktionshindepolitik. Jag träffade Johan, som har en cp-skada, första gången 2007 och det har varit intressant att följa honom.
Resten var ungefär som vanligt;
Offside varje vecka i Dagens samhälle, som alltid tillsammans med Maria Korpskog. Är vi verkligen roliga varje vecka, ja man kan ju undra. Bara ett annat jobb i DS blev det, om att de första äldre som lever med hiv nu börjar komma i kontakt med äldreomsorgen. Kunskap behövs.
Skolfamiljens sex nummer: Inre motivation, läs- och skrivsvårigheter, självmedkänsla, skolstart, matte, normer och fördomar. 
Fyra nummer av Memento, tidningen från begravningsbranschen, som från och med 2018 också heter - magasinet om livet och döden. Dödshjälp- fara eller frihet, var ett av alla ämnen vi behandlade.  

lördag 6 januari 2018

Alla har ansvar att säga ifrån

Jag blir lite glad när jag ser att flera av mina texter till Skolfamiljen börjar finnas digitalt. Det är en tidning som vill göra livet enklare för föräldrar med barn i grundskolan. Många vill veta hur det fungerar i skolan i dag, och hur de kan stötta sina barn på bästa sätt. Och så innehåller tidningen massor av roliga tips om böcker, lekar och nyttiga mellanmål. Hittar en text som jag skrev för ett tag sedan men som är extra aktuell nu eftersom många ansöker om skilsmässa just efter helgerna, den handlar om växelvis boende,
Och den senaste publicerade, om att vi alla har ansvar att säga ifrån när vi hör rasistiska uttalanden. Särskilt i skolan som inte är någon värdeneutral plats. Teskedsorden har en kampanj om just det. Och en sak som gäller i skolan och som passar lika bra i fikarummet för att få stopp på rasistsnack:
Avbryt: Förhindra personen från att fortsätta. Oavsett om det är ett barn eller en vuxen kan du avbryta med argumentet att alla människor är lika värda. Det står i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, framtagen med andra världskriget i färskt minne 1948.
Eftersom det finns mer flyktingar än någonsin i världen just nu får Raoul Wallenbergs portfölj illustrera detta. 

lördag 25 november 2017

Stolt över SocialPolitik

Det är en jobbintensiv höst. SocialPolitiks nya webb är igång med flera inlägg varje vecka - jag redaktörar sidan och det känns så hoppfullt och bra. Vi har startat serien Så blev vanvårdade utan upprättelse. Bakom den ligger ett hästjobb av Åse Lo Skarsgård. Åse var min handledare på Dagens samhälle när jag kom som praktikant från JMK våren 2008. Det känns väldigt, väldigt roligt att få göra det här viktiga journalistiska jobbet tillsammans med henne.

Att Åsa Moberg bygger en krönika om att det är dags för basinkomst på min text i SocialPolitik om hur många olika sätt det finns att vara fattig på i Sverige känns också bra. Åsa och jag har en bokidé ihop, vi får se om vi får ett förlag att nappa.



torsdag 25 maj 2017

Hobby som jobb


Nu är EN av årets allra vackraste tider här, med sin skira grönska. En bra tid att rivstarta med årets bokprojekt: uppdatering av Alla dessa cykelpromenader i Stockholmstrakten. 1 november lämnar vi nytt manus till Ordalaget.  Helt nya turer, lite omdragna turer, nya bilder, ny text. Den tredje upplagan ska sedan få en helt ny form. Roligt och spännande. Hittills har vi cyklat fyra promenader, och vi har valt några av de "lättsammaste" kan man nog säga. Inga långa startsträckor med cykeln på pendeln; Ekoparken, Norra Järvafältet, Edsviken och Cityturen från Årstaberg till Sundbyberg.
Längs Edsviken

Snart hemma. 



onsdag 3 maj 2017

Rivstart på 2017



Det ringde från RSMH (Riksförbundet för mental och social hälsa). Redaktören för deras tidning Revansch hade fått akut diskbråck. Mitt i produktion av nr 1. Kunde jag hjälpa till? En tidning i ungefär samma format som Memento och SocialPolitik. Så startade ett roligt jobb med insikt i en ny organisation men vars frågor om psykisk ohälsa jag är väl förtrogen med. Det ledde till att jag också gjorde nr 2 innan ordinarie redaktör var tillbaka. Samtidigt skulle Memento göras som vanligt och ett extra tjockt nummer av SocialPolitik. Så nu tror jag att jag satt personligt rekord med fyra tidningar till tryck på åtta veckor.
Jag är helnöjd med alla! Både med innehåll och form.
Efter en sån här period kan det vara lite svårt att bara starta om. Så jag tog två veckor och hälsade på dem som betyder mest för mig och som inte bor i Stockholm. Och nu drar vi igång ett nytt nummer av Memento. I början kan det gå lite trögt, men efter ett tag är det lika roligt som vanligt.

måndag 20 februari 2017

En helt ny tidning


Det här är årets första nummer av Revansch, RSMH:s medlemstidning. För fem veckor sedan fick jag uppdraget att göra klart numret när den vanlige redaktören fick akut diskbråck. Det fanns klara texter, påbörjade texter, idéer till texter, idéer som skitit sig, inga idéer osv. Som ni förstår var det bara att köra. Inte tänka så mycket utan fokusera på att få klart. Och det gick utan några synliga offer längs vägen.
Temat var redan bestämt, men ett ämne som jag kan ganska bra- tvång mot barn och unga. Det är ett ganska tungt nummer, men eftersom jag ska göra nästa också får jag försöka se till att det blir lite lättsammare.
Roligt att lära känna en ny organisation som jobbar med psykisk ohälsa som jag kan ganska mycket om.




söndag 19 februari 2017

2016 vart tog du vägen?

Hög tid att göra momsdeklaration och också den där tillbakablicken som jag tycker om. Vad hände egentligen 2016 i mitt jobbliv?
Det som stack ut var att SocialPolitik deltog i två stora arrangemang där jag modererade; Almedalen på temat Vanvårdsersättning - en misslyckad upprättelse och paneldebatt på Socionomdagarna med rubriken Vart är socialtjänsten på väg? Pirrigt och ansträngande när det pågick, men känner mig väldigt nöjd efteråt. 
Roligt också att vi i rollen som redaktörer för SocialPolitik fått rutin på att ha en halvdag med sjundeterminarna på Socialhögskolan i Göteborg. Jag lyssnar på så många berättelser från människor som farit illa i kontakt med socialtjänsten att det är nödvändigt med det hopp och den tillförsikt som det ger att träffa fantastiska blivande socionomer. 
En månads vikariat Transportarbetaren var skojigt. Många nya frågor för mig på en liten väldigt trivsam redaktion. Fackföreningstidningarna är också viktiga för journalistiken som helhet. Därför är jag lite ledsen att det bara blev två jobb i Arbetet, LO-förbundens tidning en  Arbetsdagen-text och en recension på kultursidorna. Men man kan inte hinna allt. 

Resten var ungefär som vanligt, det som ger stadga och trygghet i min frilanstillvaro: 
Offside varje vecka i Dagens samhälle. Tio Karriär-texter blev det också. Och ett inför Almedalen- jobb som var underbart att göra en regnig maj-dag i Visby. 
Skolfamiljens sex nummer om året: läs- och skriv, idrott och hälsa, elev- och föräldrainflytande och elevhälsa. De här jobben gör mig väldigt glad. 
Fyra nummer av SocialPolitik som redaktör tillsammans med Helena Östlund. Årets teman; Beroende, Rätt till ett hem, Hur mår vi? och Inlåst. Mycket tankar om framtiden och hur tidningen ska utvecklas. Förhoppningsvis händer det bra saker 2017. 
Fyra nummer av Memento, tidningen från begravningsbranschen. Ska jag välja en enda text av årets där måste det bli den om Inez. Snart kan alla se Karin Ekbergs Efter Inez, om Denize och Filip som förlorade sin dotter medan hon fortfarande låg i Denize mage. 

Nu är 2017 redan bra på gång och ja, jag har världens bästa jobb! 

Bilden - den är från Gotland, tror att det är söder om Burgsvik. 


måndag 12 december 2016

Kroppskonstens klassresa

Det är roligt att lära sig mer om sådant som man faktiskt själv inte är jätte-jätteintresserad av från början. Det var väldigt givande att intervjua Sorella och läsa på lite om tatueringar. Resultatet i Transportarbetaren. 

tisdag 29 november 2016

Arrangör på Socionomdagarna


Jag vill gärna att SocialPolitik  ska synas. Att vi ska föra debatt om viktiga frågor, bilda opinion.
När jag gjorde intervjun för den här artikeln kände jag att detta måste fler få ta del av. 120 års samlad erfarenhet av socialt arbete. Och fortfarande ett brinnande engagemang. När artikeln delats över 2000 gånger från vår sajt bestämde jag mig och anmälde oss till Socionomdagarna. Och de ville ha oss med. Vart är socialtjänsten på väg? blev rubriken på vårt panelsamtal. Över 100 personer lyssnade och det blev en bra stund ihop med en klok publik. Men mycket förberedelser och en anspänning att genomföra. Nu njuter vi en stund av att vi gjorde det.
Foto: Helene Nellvik som också gav oss värdefull feedback på vår generalrepetition. Vi var väl förberedda.

fredag 30 september 2016

Tänk vad en månad går fort

Och nu är mitt mycket tillfälliga inhopp på Transportarbetaren slut.
Känns härligt att sitta och bläddra i en alldeles ny tidning och känna sig nöjd med sina egna bidrag. Att hänga med ordningsvakterna i Nordstan i Göteborg under ett dygn är nog det jag kommer att minnas bäst. 

söndag 25 september 2016

Efter Inez

I nya numret av Memento finns en text om Denize och Filip som förlorade sitt första barn medan det låg i Denize mage. Karin Ekberg har gjort en film - Efter Inez - som har premiär i vår.
Fastän jag skrivit texten och "vet" vad filmen handlar om började jag gråta när jag såg trailern. En så stark och fin berättelse.

lördag 17 september 2016

Mina två fina tidningar och så ett vik

Det finns två anledningar till att jag inte uppdaterat bloggen. Först hade jag en väldigt skön semester. Det får den här bilden från Sudersand symbolisera.

Sedan var det bara att sätta full fart med nr 3 av Memento som kom i fredags. 


Nästa vecka kommer SocialPolitik. Och då ser den ut så här: 


När de gick till tryck påbörjade jag en månads vikariat på Transportarbetaren. 
Så nu vet ni att jag inte bara legat på latsidan.