lördag 31 augusti 2013

Tusen tankar om träd

I somras skrev jag i ren desperation en liten berättelse om min mamma och en lind som hon planterat och som hennes radhusföreningsstyrelse ville såga ner. Det var samtidigt som Vi-skogen ville ha bidrag till sin antologi Tusen tankar om träd. Idag fick jag veta att min berättelse kommer med i boken. Eftersom den är en slags kärleksförklaring till min mamma känns det extra roligt. Trädet på bilden är en jättegammal ek i Norra Kvill utanför Eksjö. Den var mamma, Roffe barnen och jag och tittade på 2009.

Såhär låter berättelsen:

Ella och linden
Ella, 87 bakar skorpor i sitt kök. Med jämna mellanrum kikar hon ut på linden hon planterat bakom sitt radhus. Den har växt sig över taken och nyss satt där 23 sidensvansar. Ella räknade noga och skrev upp siffran i den vackra fågeldagboken hon fick av barnbarnen i julklapp.
- Vad skulle jag göra om jag inte hade linden, säger Ella tyst, mest för sig själv.

Vad hon inte vet är att radhusföreningen vill, och kommer att, såga ner linden. De har bett mig prata med henne. De har försökt att prata med henne tidigare om att trädet är för stort. Hon är min älskade mamma och de har vänt sig till mig för att de vet att hon blir galen när de berättar för henne. Hon har gått med på att beskära det. Grannar har kommit och ringt på när Ella inte varit snabb nog med att räfsa upp löven. Ella har bott i sitt hus i snart 50 år, men det hjälper inte. För ett och ett halvt år sedan fick Ella nya grannar. De vill ha sol på sin tomt. Styrelsen bestämmer. Trädet ska ner.
Ella är uppväxt i Stockholms skärgård. Så nära skog och vatten du kan komma. Att känna doften av lindblommorna är för henne att minnas barndomen. Att höra insekterna surra är att veta att kretsloppet fungerar. Ella har arbetat hela sitt liv som lärare, bland annat i biologi. Hon vet hur viktiga bina är.Vad jag vet, som radhusföreningens styrelse inte vet, är att min mamma Ella riskerar att dö av sorg den dag de tar ner linden. Men trädet har blivit för stort. Natur som inte är tuktad skrämmer.
 Anna Fredriksson
Ordens makt är stor. När styrelsen fick läsa det här ändrade de sig. Linden står kvar, mycket hårt beskuren, men fåglarna kan fortfarande slå sig ner i den.  




4 kommentarer:

  1. Har delat på Facebook och nu är den delad på Trädforum också. Fint skrivet till trädens försvar! Elvira

    SvaraRadera
  2. Fin berättelse!

    SvaraRadera
  3. Åh, vad man blir glad av att läsa denna fina berättelse. Underbart skrivet!

    Caroline Åkerhielm

    SvaraRadera

Kommentera här