tisdag 1 januari 2019

Jag blev effektivare 2018?

2018 har inneburit några riktiga höjdpunkter jobbmässigt.
I maj hade Rolf Jönsson och jag en fantastiskt rolig release för vår nya omarbetade Cykelpromenader - cykla i Stockholmstrakten. Den underbara miljön i Gamla stans cykel och att det kom så mycket trevliga människor gjorde att dagen blev superlyckad.

Ett underskrivet kontrakt med Natur & Kultur ihop med etablerade Åsa Moberg för boken med arbetsnamnet De omöjliga. 25 år efter psykiatrireformen är också en stor grej, även om det mest ger mig prestationsångest just nu. Boken kommer i januari 2020 och vi har spelat in en podd om vårt arbete med den, första avsnittet släpps 15 januari.

Det har varit skojigt att moderera två boksläpp, det ena för Handbok för brukarstyrd brukarrevision, som jag också var redaktör för. Det andra för Gatans entreprenörer.

Att jag fick hederstecknet i guld för mitt redaktörskap för Memento på Sveriges Begravningsbyråers Förbunds årskongress har jag faktiskt inte riktigt tagit in än. Jag älskar verkligen att göra de fyra numren per år, jag måste anstränga mig varje gång och jag lär mig så mycket hela tiden.

Kanske var höstens nummer av SocialPolitik ett av de bästa vi gjort som redaktörer Helena Östlund och jag. Temat var Land att hålla ihop och vi fick stipendium av CSA för att åka till Norge och ta reda på mer om deras glesbygdspolitik. Den här texten om tillsynen på hvb-hem får representera ett av mina expertområden: barn inom social barnavård.  Vårens nummer hade tema: Tuff uppväxt. Jag är stolt över att vi har fått en så himla bra webb, att vi hela tiden har folk som vill publicera texter där, inte minst socionomstudenter, yrkesverksamma och våra så kloka panterbloggare. Även i år har vi redaktörer föreläst och hållit workshop på tema "Socialt arbete på samhällsnivå" på Socialhögskolan i Göteborg, både vår- och hösttermin.

Halvtidsvikariatet på Accent, IOGT-NTO:s tidning  som jag började i december 2017 fortsatte under några intensiva månader i början av 2018, för att sedan trappas av. Men jag fortsätter göra bland annat porträtt och en text i decembernumret handlade om Sanna som tack vare stödet från mödra- och barnavården klarade av att bli nykter när hon blev gravid.

Varje vecka hela året har Maria Korpskog och jag gjort den lättsamma sidan Offside i Dagens Samhälle  ja i alla fall de 45 gånger tidningen kommit ut. Därutöver blev det ett Almedalsquiz och ett årsquiz. Jag gjorde också en text om behandling för spelberoende, Almedalsveckan 50 år och Livsmedelsverkets nya råd för äldreomsorgen.

I Revansch, RSMH:s tidning har jag gjort en del mindre jobb, bland annat jämfört partiernas löften inför valet. Vad tänker de om brukarinflytande och en bättre ekonomi för personer med psykisk ohälsa?

I år kom Skolfamiljen med fem nummer och jag skrev i dem om olika sätt att lära, aktiviteter för vems skull? rörelse och stillhet, estetiska ämnen och coachande föräldraskap.

I Magasin Skärgård skrev jag om läkarbåten som tar emot patienter på Utö.

Inget år utan nåt helt nytt: i år blev det en artikel i M-magasin. Om att östrogenet helt enkelt var slut på alla apotek i hela landet. Lite udda att jag själv fick vara artikelns case med helsidesbild och arg min.

Jag åkte med Svenska OCD-förbundet till Almedalen och coachade deras representant som deltog i olika politikerutfrågningar. Det blev texter till deras webb, Facebook och medlemstidningen Nytt om OCD.  Jag höll en dags skrivarkurs med OCD-förbundet också under hösten.

Utöver det här har jag varit valförrättare och fyllt 60. Ibland tänker jag att jag använder så mycket tid till att nätverka och fika så jag undrar när 17 jag egentligen hinner jobba. Min slutsats är att jag ändå är ganska effektiv mellan varven.

Som bild för året väljer jag det jag började med: bokrealesen! Foto: Sandra Fröjd, Ordalaget