Besök i begravningsbilsfabriken

En begravningsbil är en stor investering för en byrå och också en viktig symbol för verksamheten. Det tog inte lång tid för mig i den här branschen att inse att för många (män) är de här bilarna riktiga ögonstenar. Idag har jag fått se hur de byggs. Väldigt kort och förenklat kan man säga att man tar en VolvoV70, monterar ner stora delar av den. Kapar den och förlänger, sätter i nya dörrar, nytt glas och en mängd inredningsdetaljer, drar ny el och lackerar om den. Riktigt hantverk. Fyra månader tar det från beställning till leverans. Det här lärde jag mig på Nilsson special vehicle i Laholm.  Nilssons har 90 procent av den svenska begavningsbilsmarknaden och säljer också bilar till länder som Storbritannien, Belgien och Italien. Dessutom bygger de ambulanser, limousiner och diplomatbilar enligt samma princip. En väldigt mera ordentlig beskrivning av byggprocessen och fina bilder kommer i nästa nummer av Memento 7:e juni.

                                                  Oj! Vilket fint välkomnande. 

  Bertil Hagberg fotade.Hans specialité är flygfoto. 

   Sen fick jag skjuts till Göteborg i den splitternya demobegravningsbilen. Mjukt och skönt. Fick anstränga mig för att inte somna. 

Men innan jag lämnade Laholm hann jag med trevlig och god lunch med utsikt över Lagan, Teckningsmuséet och bokhandeln  Rena rama semestern. Idag och imorgon blir det jobb på Sveriges Begravningsbyråers Förbunds årskongress. 

Är det normalt att ha klimatångest?

Idag kom Modern Psykologi i min brevlåda. En tidning som jag själv gärna läser. Det gör det lite extra roligt att medverka tillsammans med Maria Korpskog med en artikel om klimatångest. Lite kan man säga att det är Marias klimatångest som ligger bakom artikelidén. Hon kan väldigt mycket i den här frågan och hon vet vilka som är auktoriteter bland psykologer och psykoterapeuter. Som psykoterapeuten Marta Cullberg Weston som engagerat sig i nätverket Klimataktion. Och Billy Larsson, psykolog, psykoterapeut och doktor i psykologi som fick sin första patient med svår klimatångest för några år sedan. Ett startskott för hans eget engagemang. Ett råd de ger till den som får ångest när planeten får feber är att organisera sig tillsammans med andra. Det har både Jonas Paulsson, som startade Köttfri måndag och Idah Magnusson aktiv i Föräldravrålet, gjort. "Krisen har gått i olika faser, men landat i ett jävlar anamma och gjort mig till en gladare person" säger hon. Det är Idah du ser på den här bilden. (Foto: Sofia Runarsdotter)

Envis som en gris

Att vara envis och dessutom tänka "jag gör det här minst lika bra som någon annan". Det är två bra egenskaper för en frilansare. Påhittighet skadar inte heller. Ibland får man lön för mödan först efter fyra år! Det hände mig idag på 1:a april att jag fick ett mejl från Scanpix där jag skulle godkänna ett fakturaunderlag. Jag höll faktiskt på att trilla av stolen när jag såg att Riksdagsförvaltningen köpt två bilder av EU-parlamentariker som jag tog i Strasbourg 2009.
Det var en fantastisk resa till mandatperiodens sista session. Den betalades av EU och bland andra var Camilla Kvartoft  (ni vet hon som pratar brott i teve med Leif GW) med och direktsände i radio. Jag hade så många bra idéer på jobb när jag kom hem. Och jag älskade staden. Jag tänkte att jag skulle kunna sälja någonting i alla fall, eftersom det var valrörelse och allt. Men det var tji. Den enda artikel jag sålde var till Intra och den hade vi gjort upp om innan jag åkte. Det kändes trist men sånt är livet. Jag hade tagit många porträttbilder av politiker och slängde iväg dom till Scanpix bildbank.Tänkte att någon tidning skulle behöva nytagna bilder. Men icke. Förrän fyra år senare alltså. Det var en rolig överraskning. De bilder som Riksdagförvaltningen köpt är den översta på Anna Ibrisagic (M) och den på Olle Schmidt (FP) och sälen. Det skulle vara roligt att veta vad dom ska ha dom till. Nån ny broschyr kanske. Eller webben.