Till det tråkigaste hörde att en av mina stadiga uppdragsgivare ända sedan jag började skriva - Socionomen - försvann helt i början av 2014. Ja för mig då, tidningen finns kvar. Trist men sådant är livet som frilans. Samtidigt var det på ett sätt ganska bra tajmat eftersom tanken är att jag tillsammans med göteborgskollegan Helena Östlund, ska axla redaktörsskapet för SocialPolitik när nuvarande redaktör går i pension. Vi har så smått börjat skolas in och 2015 när vi ska avlasta allt mer - då finns det pengar också till att trycka tidningen. 2016 när det är tänkt att vi helt tar över har vi ingen aning om ekonomin. Kulturtidskriftsstödet är ju inte vad det varit. En prenumeration kanske?
Det var tidningen SocialPolitik som startade SocialAktion, ett projekt som under tre år fått stöd av Allmänna Arvsfonden. 2014 var sista året. Vi har haft skrivarkurser och i år blev det en kurs för Maria Korpskog och mig hos Skyddsvärnet, med deltagare från Fas 3. Som vanligt har Maria och jag föreläst på JMK en gång per termin. I våras höll vi också i en heldag på Fojo, fortbildningscenter för journalister i Kalmar, om det sociala reportaget.
Med hjälp av lite pengar från SocialAktion ordnade jag ett trädgårdsmingel hemma i min trädgård på temat Rum för barn. Inbjudna att prata var gäster från Magiska Barnarkitekter, Skyddsvärnet och UNF. Mycket jobb och oro för vädret - men roligt.
Memento, begravningsbranschens tidning, har kommit ut med fyra nummer precis som vanligt. Nu känner jag mig helt varm i kläderna som redaktör och är vansinnigt stolt över vår fina tidning.
Jag fick ett Forte-stipendium att användas 2014 och har därför kunnat följa Johanna Skölds arbete med att forska om fosterbarn. Det innebar bland annat en resa till Wien där Johanna deltog i en internationell forskarkonferens.
Hela året varje vecka har Maria Korpskog och jag varit roliga på Offside, näst sista sidan i Dagens Samhälle. Ibland har vi lyckats riktigt bra. Helt klart är att kommunerna och landstingen hela tiden förser oss med stoff.
Jag har medverkat i varje nummer av Skolfamiljen.Och det tycker jag mycket om även om min yngste son tog studenten i somras. Jag har skolat in honom lite här, recenserar böcker och utställningar det gör han sedan länge. Men i slutet av året gjorde han sin första riktiga artikel som inte hade utgångspunkt i hans egna upplevelser. Den kommer i tidningen på nya året och handlar om arbetet mot sexuellt våld och våldtäkter.
2011 hade jag 15 uppdragsgivare och skrev i min årsbetraktelse att jag ville ha färre. 2012 var jag nere i 13 och nu två år senare kan man säga att jag har fem stora uppdragsgivare och därutöver bara gjort två enstaka skrivjobb: I Tandläkartidningen och i tidningen Kyrkogården.
Så det har blivit som jag ville och det funkar bra - färre kontakter och mindre kringarbete. Men det är också sårbart om någon av dem faller bort.
Bilden är från Wien och tagen på första maj. Det var min bästa, och egentligen enda semesterresa i år, kombinerad då med mitt Forte-stipendium.
.tif)
