Det kommer att bli blötare

Vintrarna kommer att bli varmare. Det kommer att regna mer än att snöa. Det är inte längre vårfloderna som kommer att orsaka de stora översvämningarna, snarare höstarnas regn. Och somrarna kommer att bli varmare. Och inte bara sån där skön värme då utan sån som blir ansträngande för både gamla och sjuka. Ja, jag lär mig en del när jag håller på med en klimatanpassningsartikel till Dagens Samhälle tillsammans med Maria Korpskog. Helt klart är att vi måste prata mera anpassning nu, utsläppsmålen kommer att ryka, så är det ju. De stora områdena där vi kommer att märka förändringar är: höjda havsnivåer, översvämningar- mer nederbörd, och värme-torka. Allt detta för med sig en massa olika saker som kommunerna ska vara beredda på. Och tänka på när de planerar och investerar. För det finns inget nationellt samordningsansvar. Många olika affärsdrivande myndigheter är inblandade: MSB, SMHI, FOI, SGI, Lantmäteriet.  Alla kommuner får bestämma själva vilken temperaturhöjning de tror är den mest realistiska. Kanske bäst njuta av snön nu.

Mitt 2012

 

Allra roligast 2012 var såklart att jag blev redaktör för Memento. Nu har jag gjort två nummer och tycker att jobbet passar mig perfekt. Tidningen är både snygg och läsvärd. Nästa år ska vi se till att den blir lite mera spridd tycker jag. 

Sedan har 2012 varit året då jag började hålla skrivarkurser tack vare Social Aktion, ett projekt inom ramen för Allmänna Arvsfonden. Tre kurser har det blivit. Och vi fortsätter nästa år. Tipsa gärna om våra kurser. Under höstterminen har jag också varit lite av projektledare i Stockholm. Projektets huvudbas är Göteborg. 

Lite läskigare har det känts att föreläsa/processleda men det har också gått väldigt bra. Först på en mediedag med Familjehemspoolen i Mjölby. Sedan för socialsekreterare i Karlskrona och sist men inte minst för journaliststudenter på JMK.

Andra upplagan av min och Rolf Jönssons bok Alla dessa cykelpromenader i Stockholmstrakten kom i våras. Ett fint kvitto på att boken uppskattas. 

Utöver det har jag stretat på med mina vanliga jobb. Medverkat i alla årets åtta nummer av Socionomen och  i alla årets åtta nummer av Familjemagasinet. Det har blivit fem större reportage i Dagens Samhälle och åtta texter på deras lättsammare sida Offside. Flera av dom politisk satir tillsammans med Maria Korpskog.
Till alla SocialPolitiks fyra nummer har jag skrivit texter och till flera av Kvinnotrycks nummer. Därutöver har det blivit enstaka jobb i Jönköpings-Posten (äntligen!), SocialQrage, Språktidningen, Lärarnas Tidning, Intra och Genus. Jag har gjort en ö-cykelguide till Praktiskt Båtägande men den är inte publicerad ännu. Och så blev det ett nyhetsbrev för Allmänna Barnhuset nu i december. Förra året hade jag 15 olika uppdragsgivare och sa att jag ville försöka fokusera mer på några av dem. I år blev det alltså 13. Kanske inte så värst fokuserat, men i dessa ekonomiskt inte helt stabila tider känns det ändå rätt okej att sprida ut sig. Jag ser 2013 an med tillförsikt och förväntan!
Bilden är från en vårutflykt till Nämdö, en av de öar som finns med i ö-cykelguiden i Praktisk Båtägande. 

Blommor, rävar och annat i Memento

Nu har jag slutgodkänt mitt andra nummer av Memento. Förutom att jag känner mig sjukt nöjd med alla fina artiklar var det en bonus att jag fick med en bild på en räv. Inte den här räven som jag fotat själv då, utan en frilagd räv, men ändå. Nu kan man fråga sig vad en räv gör i en tidning från begravningsbranschen. Okej då jag kan väl förhandsläcka att en av notiserna handlar om alla djur som trivs på Stockholms kyrkogårdar. Nu är inte räven rödlistad men vid en inventering hittades 21 skyddsvärda arter av växter, svampar och djur.

I övrigt blir det reportage om begravningar som socialtjänsten betalar, om fina sorgblommor och en väldigt berörande intervju med begravningsentreprenören Krister Pettersson. Han var den som såg till att aids-döda unga män slapp begravas i svarta säckar för 30 år sedan. Tidningen kommer den 14:e december.

 

Marias bok

Det här är Maria Moraes. I maj 2010 när jag träffade henne första gången och tog den här bilden, var hon 19. Hon berättade för mig om det längsta året i hennes liv, det år då hon var mellan 13 och 14. Hon åkte fast för grovt rån och satt på låst SIS-institution. Om hur det är att sitta isolerad och övervakad berättade hon också i min och Anna Kakulis bok Ett annat hemma- om samhällets ansvar för placerade barn.

Maria har något särskilt, hon är väldigt klok. Hon kan också se med total självdistans på det svåra hon varit med om, vilket inte är så vanligt. Det är en av anledningarna till att jag sa "ja" när hon frågade om jag ville hjälpa henne att gå igenom allt hon sparat från SIS-tiden och försöka göra en bok av och om det. Nu har vi börjat. Jag hoppas verkligen det kan bli något av det, att vi kan få ett förlag att nappa. Men, en bok, det är massor med jobb. Så önska oss lycka till!

Här kan ni i alla fall se lite av Marias "rosa arkiv".

Handledning är ingen diskussionsklubb

Det har stått en del i media om Skolverkets projekt för att vända trenden för tio särskilt utvalda skolor med låga kunskapsresultat. Bland annat några artiklar i DN skapade en del missförstånd. Nu fick vi chansen att reda ut några av begreppen i ett miniporträtt i Lärarnas tidning. 

Jag har intervjuat Eva Dahlqvist som är en av de elva kvalificerade grupphandledare som stöttar skolorna. Grupphandledning är ingen allmän diskussionsklubb. De frågor som ställs ska vara klargörande och utmanande.

–De frågor lärarna själva ställer i handledningen ger nya infallsvinklar och bidrar till att de ändrar sitt tankesätt. Både den som handleds och de som lyssnar utvecklas, säger Eva Dahlqvist i artikeln. 

Tillbaka på JMK

Nu har jag varit tillbaka på Journalisthögskolan, i rollen som föreläsare. Det känns på nåt sätt stort. Såhär gick det till. När jag var med i DN som ett blodigt offer, kände jag mig väldigt illa berörd trots att min medverkan var frivillig. Jag hade inte fattat att telefonen och mejlen skulle gå varma redan klockan 7 på morgonen. Och det borde jag om någon ha gjort. Den nyttiga upplevelsen fick mig att, tillsammans med Maria Korpskog, göra verklighet av en tanke jag burit på länge. Vi skrev ihop en föreläsning på temat: Hur tar vi hand om dem vi intervjuar? Vi har många gånger slagits av hur empatilösa och klumpiga journalister är i kontakten med medieovana människor som de är beroende av för att få sina berättelser. Jag sålde in det hela till min gamla favoritlärare och ja, så genomförde vi en lektion, Maria och jag. Jag måste säga att tillsammans är vi riktigt bra på processledning. Det var roligt, men en timme var för kort. Studenterna var engagerade och det blev många och bra diskussioner. Kanske går vi vidare och kontaktar Poppius.

Moderna begravningsblommor

Idag har jag lärt mig massor om binderier till begravningar av de duktiga floristerna som jobbar på floristkompaniet på Norrlandsgatan. Tyvärr är vi väldigt traditionella när vi bestämmer hur binderierna ska se ut. Blommor är ju alltid vackra men - här finns mycket att göra för ännu vackrare buketter och kransar! Och kanske en bättre helhet i kyrkan eller kapellet. Modernare binderier har mindre grönt och fler blommor, de kan ha annorlunda former  än vad vi är vana vid och de kan vara både fluffigare och stramare. Du kommer att kunna läsa mycket mer och se fina exempel i nästa Memento.

På bilden ser du Carola Fogelberg som gör en sorgebukett där kunden önskat att den ska ha höstfärger och vara vacker. Det tycker jag den är.

Bregott eller Becel?

Nya Skollagen säger att skolmaten ska vara näringsriktig. Vad det betyder är inte närmare definierat. Livsmedelsverkets rekommendationer har i alla fall fått en mer styrande roll. Det innebar att många skolor i Stockholm bytte ut Bregott  mot nyckelhålsmärkta alternativ som Becel när höstterminen startade. Enligt Livsmedelsverket äter de allra flesta barn idag för mycket så kallat mättat fett som de menar kan ge hjärt- och kärlsjukdomar senare i livet. Nu är det inte så enkelt att alla håller med om det här. Det finns forskare som hävdar motsatsen. Och så finns det en hel del föräldrar som tycker att barnen behöver Bregott för att bli mätta. De är dessutom skeptiska till tillsatserna i margariner. När Dagens Nyheter slog upp det här stort backade skolborgarrådet direkt. Så nu åker Bregott-askarna fram som ett alternativ igen. I alla fall i Stockholms skolor. I nästa nummer av Familjemagasinet försöker jag reda ut det här med olika fetter ganska ordentligt. Bland annat ställer jag Livsmedelsverket och Cecilia Blidö som är licensierad kostrådgivare och initiativtagare till bloggen Naturlig mat i skolan mot varandra. Döm själv vem som har rätt.

Vi utbildar socialsekreterare i språk

Att välja mellan många olika ord för att hitta rätt nyans. Att se hur orden bär våra värderingar och tolkas av andra. Att med samma underlag skriva två skilda, men logiska, bedömningar i en barnavårdsutredning.  Det var sådant som 20 socialsekreterare från Blekinge fick öva på när de gick kurs för Maria Korpskog och mig i Karlskrona. En rolig och kreativ dag där både dom och vi lärde oss en hel del.
I utvärderingarna blev vi såklart glada över att läsa:

”Många bra diskussioner och tips om skrivande. Finns väldigt få forum för den här typen av diskussioner i vardagen. Bra med fallbeskrivningar. Jag fick en hel del tänkvärt med hem. Mycket inspirerande föreläsare.”

”Ni har ställt frågor som vi själva inte har ställt tidigare.”

”Högt i tak under hela dagen då ni utstrålar säkerhet och prestigelöshet. Dessutom är ni roliga!”

Utsikt från vårt hotellrum över det vackra Karlskrona.

Nu är vi på väg till tåget över Fisktorget för att åka hem. Maria har mycket att släpa på eftersom hon får dra böckerna jag köpte på Bokmässan också.

Besviken över att barnen inte får en egen lag

Socialtjänstlagen fyller 30 år i år och har lagats och lappats en del under den tiden. Nu föreslår regeringen ytterligare justeringar, den här gången för att stärka barns skydd. Men Kerstin Wigzell som lämnade Barnskyddsutredningens förslag 2009 är besviken. Hon tycker inte man ska sno in rätten till servicebostad för äldre och skyddet för en 2-åring som far illa i samma lag längre. Men hon är ändå glad för att det sker en förskjutning till förmån för barnen. I Socialtjänstlagen kommer att skrivas in att den som fyllt 15 år kan få öppna insatser utan vårdnadshavarens samtycke. Och att när en utredning avslutats utan något beslut om insats får en uppföljning göras av socialtjänsten under två månader. Läs mer i Socionomen som kommer den 31 oktober. 

Ångestparaden

Igår arrangerade Fountain House Ångestparaden för andra året i rad. Jag fixade så att tidningen SocialPolitik fanns för den som var intresserad i Kungsträdgården. Paraden är ett bra initiativ, men när blir den lika stor som Pride? Jag hittar inga notiser eller bilder i de tidningar jag läst. Idag listade Dagens Samhälle heta frågor inför nästa val. Och skrev att psykiatrin är iskall som valfråga. Tyvärr tror jag de har rätt.

Nu prövas frågan om vanvård

Igår hade Sofia Rapp-Johansson och Jens-Victor Palm från advokatfirman Legio presskonferens. Tillsammans driver de ett principiellt viktigt juridiskt ärende. Sofia har varit utsatt för svår vanvård och sexuella övergrepp som fosterbarn. Men eftersom placeringen skedde efter1980 kan hon inte ansöka om den vanvårdsersättning som regeringen beslutat om. Den gäller bara placeringar mellan 1920 och 1980. Det Sofia vill med att ytterst stämma staten och Enköpings kommun på motsvarande belopp, 250 000:-, är att det ska finnas någon som tar ansvar för alla barn som far illa. Hon vill ha en lagreglerad rätt till skadestånd för placerade barn om de utsätts för kränkningar. Den skulle fungera på samma sätt som Skollagen. När en skola inte gjort tillräckligt för att stoppa mobbning kan den dömas att betala skadestånd. Ett mycket bra förslag tycker jag och hoppas att jag får skriva om det någonstans. I DN skriver Mårten Schultz som är jurist och forskare också om stämningen. Och här skriver Sofia själv i sin blogg att hon är besviken på medias bristande intresse.

Sofia Rapp-Johansson är författare och har skrivit böckerna Silverfisken, Tills skulderbladen blivit vingar och nu senast Kyss mig lycklig. 

Onödigt farlig cykelbana

Här cyklar metros fotograf Henry Lundholm på min cykel och filmar en onödigt farlig cykelbana vid Älvsjö pendeltågsstation. Såhär blev filmen. Visst känner man att kurvan är ganska läskig, tvär och utan sikt?  Metro ville att jag skulle lista några andra farliga cykelbanor. Det gjorde jag. Det som är tråkigt med metro är att allt blir så otroligt kortfattat. Det här sa jag också men det kom inte med:

–Det är fantastiskt att stockholmarna cyklar mer och mer i sin stad. Baksidan är att det blir trångt, och ibland farligt, eftersom gaturummet inte är anpassat för så många cyklister. Men gamla synder får väl stadsplanerarna försöka åtgärda allt eftersom. Det som gör mig ledsen är när man bygger nytt, och satsar, som i Älvsjö, men inte tänker på hur säkerheten fungerar i praktiken. 

– Det är mest krockarna mellan gångtrafikanter och cyklister jag oroar mig för. Jag tror att det beror på att jag tycker att i de situationerna är det jag som cyklist som är mest ansvarig. Däremot är jag inte särskilt rädd när jag cyklar till exempel på Hornsgatan. Det som stör där är alla transportfordon som lastar och lossar och blockerar cykelfältet.

Viktiga förbättringar vore att:

·         Separera gående och cyklister tydligare

·         Låta cyklister köra mot enkelriktat
·         Låta cyklister svänga höger även när det är rött
·         Ordna bättre lastplatser för yrkeschaufförer

Idag är jag ett case

Vanligtvis är det jag som är journalisten som ställer frågorna till människor som har det jobbigt. Jag pratar med fattiga, våldsutsatta, utförsäkrade, missbrukare, hemlösa, psykiskt sjuka, tvångsvårdade om hur de har det. De berättar och jag skriver. De lämnar ut en del av sina liv till mig. Jag försöker förvalta det så gott jag kan och med varsam hand. Ibland berättar de för att de vill bli bekräftade i det som är svårt. Ofta för att de vill att andra ska slippa ha det som dom, de vill att samhället ska förändras. När vi skiljs åt går jag vidare till nästa historia men de lever fortsatt med sina liv.
Idag är jag själv ett slags case i DN Sthlm, fast i mycket mindre skala. I somras fastnade jag i spärren och fick ganska fula skador. Jag lånade alldeles frivilligt ut mig med bild och berättelse för att jag tycker att de här otäcka spärrarna måste bort. Men det är ganska jobbigt att vara ett offer om så än bara för en spärr. Jag skulle önska att alla journalister ibland fick känna hur det är att vara på andra sidan eller vad man nu ska kalla det.

Slutbråkat om soporna?

Avfallsutredningen har lämnat sina förslag till miljöministern. Den viktigaste förändringen är förslaget att kommunerna ska få tillbaka ansvaret för att samla in allt hushållsavfall, även förpackningar och tidningar. Producenterna, som äger materialet, ska sedan ta hand om och återvinna det. Och betala en schablonavgift till kommunerna för insamlingsjobbet.     

Det här är ett förslag som Avfall Sverige och kommunerna gillar. 

– Medborgarna tror redan idag att det är vi som har ansvaret och vi får väldigt mycket badwill när producenterna inte sköter sig, säger Peter Danielsson, (M), ordförande för Avfall Sverige och kommunstyrelsens ordförande i Helsingborg. 

Läs mer i Dagens Samhälle den 6:e september. 

Snart skrivarkurs igen

Nu har höstens skrivarkurser inom ramen för Allmänna Arvsfondens projekt www.socialaktion.nu tagit form. Du kan läsa om och anmäla dig till kurserna här. Tipsa gärna någon du känner som kan vara intresserad. De riktar sig till socionomer, socialarbetare och människor med erfarenhet av att stå utanför vårt så kallade vanliga samhälle.

En som kände igen sig i beskrivningen "utanförskap" när vi letade deltagare till vårens kurser var Agneta Werner. I höst leder hon själv en av kurserna tillsammans med Maria Korpskog. Den andra kursen håller jag i tillsammans med Anne Skånér. När jag läste Agnetas beskrivning av kursen och hur positiv den varit för henne kom tårarna i mina ögon. Det känns fantastiskt att ha fått varit med som en liten del i det hon upplevt så positivt. Jag hoppas, och tror, att höstens kurser också ska bli givande för deltagarna.
Vad bilden på smultron och blåbär har med skrivarkusen att göra? Ja, det måste du nog nästan läsa Sofia Frenchs artikel i Socialpolitik nr 2/2012 för att förstå. Den handlar om vår kurs och har rubriken "Inga blåbär längre.Erfarenheter med tyngd ska in i samhällsdebatten." 

Han ser snäll ut

Och han har ett extremt svårt och viktigt jobb, Håkan Ceder. Han ska förbereda så att den nya myndigheten med namnet Ersättningsnämnden kan börja jobba 1/1-2013. Då kommer de som utsatts för allvarlig vanvård när de varit omhändertagna av samhället som barn mellan 1920 och 1980 att kunna söka om ersättning. Akter ska grävas fram ur kommunernas arkiv och muntliga förhandlingar ska hållas. 7500 beslut räknar man  med ska fattas av denna domstolsliknade myndighet. Men ingen vet hur många som kommer att söka. Alla som bedöms uppfylla kriterierna kan kvittera ut 250 000 kronor som ett symboliskt plåster på såren. Många kommer att bli besvikna för att de inte uppfyller kraven tror Anne Skånér, f d ordförande för Samhällets Styvbarn. Hennes pappa lämnade henne på barnhem när hon var tre år. Där blev hon kvar tills hon var stor nog att klara sig själv.  Läs mer i nästa nummer av Socionomen.

Glad begravningsminister

Idag har jag träffat en så här glad minister. Det är Stefan Attefall (KD) och vi pratade begravningsfrågor, som är ett av hans ansvarsområden i regeringen. Jag fick veta varför han är tveksam till enhetlig begravningsavgift över hela landet och vad han tycker om att Svenska kyrkan vill driva begravningsbyrå. Och en hel del annat. Allt kommer att gå att läsa i Memento som kommer den 21september. Själv vill ministern ha en traditionell kistbegravning och en gravplats så man kan säga "Där ligger Stefan".

Sommartid är cykeltid

Våra cykelpromenadböcker lever numera egna liv, särskilt på sommaren såklart. De får beröm i bloggar och igår ringde alltomstockholm.se (Aftonbladet). De ville ha bästa tipset på romantisk cykelpromenad, bästa turen för familjen, för den som cyklar ensam osv....Det fick de. Och nu kan alla som vill läsa dem här.

Aspö - ny cykel-ö-favorit

Det är inte bara i Stockholms skärgård det finns fina cykelöar som Utö och Nämdö. Nu har vi tack vare min son Alexander, som pluggar fysisk planering i Karlskrona, upptäckt Aspö. 20 minuters gratis färja från Karlskrona, ungefär en mil cykelväg runt ön och mycket roligt att titta på. Havet förstås, fina hus, en kyrka och så kastellet. Det var så avskräckande att ingen någonsin vågade anfalla, varken danskar eller ryssar. Vi sov gott i lotstornet och vaknade med utsikt just över kastellet där vi också åt lunch i kommendantens lilla röda hus. Vi får hoppas att någon är intresserad av en cykelartikel om Aspö.  

Sjönära byggande allt mer riskfyllt

Medan regnet hällde ner utanför fönstret satt jag och skrev det sista på en text om översvämningsrisker som jag gjort tillsammans med Maria Korpskog. Kommunerna runt Sveriges största sjö har beställt och finansierat en studie gjord av Karlstad Universitet - ”Kartering av översvämningsrisker vid Vänern”.

Klimatförändringarna gör att det regnar mer och häftigare samtidigt som det blåser mer. Extremt höga vattennivåer kommer att bli vanligare. Politikerna i Karlstad kommun är mycket medvetna om det här, de måste vara enda kommunen som har en anställd med titeln översvämningssamordnare. Just nu jobbar man tillsammans med landstinget för att översvämningssäkra sjukhuset.

Samtidigt bygger Karlstad kommun nytt i lägen nära vatten. För det är där folk vill bo.

Leif Gustavsson som är beredskapsdirektör vid Länsstyrelsen i Värmland skulle vilja se kunnigare och mer medvetna husköpare. De betalar för att få bo fint och säger sig villiga att stå risken. 

– Men det där är bara aktuellt så länge solen skiner. När sedan just deras källare blir översvämmad ringer de direkt till 112 och kräver hjälp, säger Leif Gustavsson. 

Bilden har inget med Vänern eller Klarälven att göra, den visar ett fantastiskt vackert vattendrag - Pärlälven i Lappland där man kan fiska harr.

Läs mer i höstens första nummer av Dagens Samhälle som kommer den 9 augusti.  

Skrubbsåret möjlighet bygga relation

–Kan vi få lite handsalva? Vi har gjort betong, händerna är alldeles torra!

Anna och Hanna i 4:an hinner knappt få sin salva förrän en lärare kommer och vill ha plåster. Elinor Waldemarson på Nyarpsskolan i Bankeryd utanför Jönköping lever upp till sinnebilden av en skolsköterska. Alltid tillgänglig för omvårdnad, med öppen dörr och ett vänligt ord. 

–Jag vill att barnen ska nå sina kunskapsmål, men det är inte jag som bedömer dem i det. Jag vill stärka deras självkänsla. Få dem att känna sig viktiga så de tar hand om sig själva, säger hon.

I skolstartsnumret av Familjemagasinet går jag igenom alla funktioner som ryms inom elevhälsan. Du får också veta hur de nya skrivningarna om elevhälsan i skollagen påverkar det dagliga jobbet. 

Men först får alla skolbarn, lärare och skolsköterskor sommarlov!

På cykelpromenad med Södra sidan

Det här är Malin, reporter på vår lokaltidning Södra sidan. Idag följde hon med Cecilia och mig på en cykelpromenad från Skärholmen till Hågelby. En tur på lite drygt en mil, som vi hade specialdesignat för henne. När man väl kommit bortanför Heron city och E4:an är det slående vackert. Vi njöt av solen och vattnet vid Albysjön, de prunkande radhusträdgårdarna och riktig skog. Väl framme i Hågelby fikade vi och tittade runt. Cecilia visade sina cykelsadelskydd, sin frimärksstol och annat som finns i hantverksbutiken. Jag tror Malin tyckte det var en skön tur. Nästa vecka skriver hon en artikel i Södra sidan som förhoppningsvis kan inspirera fler att göra en cykelutflykt.

 

Nu blir jag redaktör!

Jag är superglad för jag ska bli redaktör för tidningen Memento! Det ska bli så himla roligt att få hålla i helheten och ha koll på allt. Något jag känt mer och mer att jag verkligen vill. Dessutom en tidning som har en snygg form och ett bra innehåll och som jag skrivit ett tag i. Känner mig lyckligt lottad och lite pirrig. Memento ges ut av Sveriges Begravningsbyråers Förbund och kommer ut med fyra nummer om året. Det är långt ifrån något heltidsjobb men det kommer att ge viss stadga och struktur åt mitt fria liv.

Såhär står det på hemsidan: "Tidningen tar upp intressanta artiklar t ex om det mångkulturella samhället, rätten till vår egen död, debatter, etik, juridik, nyheter, bokrecensioner och annat aktuellt." Passar mig perfekt!

Smygfotad på jobbet

Stefan Sauk var konferencier på galamiddagen när Sveriges Begravningsbyråers Förbund firade sitt 90 års-jubileum nyligen. Det är inte lika känt att han är ordförande för Alzheimerfonden som att han kom ganska långt i  Let's dance. Här intervjuar jag honom i en paus vid sidan av scenen. I två dagar träffades begravningsentreprenörerna både för att fira och ha årsmöte. Jag hängde med dem hela tiden och hade inte tråkigt en sekund. Det blir en rad artiklar i branschtidningen Memento. Vad sägs om rubrikerna: Från Erikshjälpen till Bukowskis, Ministern inte rädd för att prata om döden och En låda i guld. Det blir fler.

Rikard Westman, www.elvisphoto.com fotade utan att jag märkte nåt.

Vi möts i skrivandet - möt oss

På måndag har vi bjudit in media till skrivarkursen där jag är en av tre ledare. Ja, vi har valt ut några som vi tror kan vara intresserade. Hoppas de kommer! De som gör det får träffa en samling kloka och modiga personer - det kan jag lova. Bilden på oss har Anders Löwdin tagit.

Såhär skriver vi i pressmeddelandet:

Socialarbetare, socionomstudenter och erfarenhetsexperter från brukarorganisationer går skrivarkurs tillsammans för att vässa sina budskap och nå ut. Ett tillfälle att mötas och ta del av varandras vardag på ett annorlunda sätt för personer som annars kanske snarast träffas i rollerna klient och myndighetsperson.

Låter det som något unikt?

Det tyckte Allmänna Arvsfonden också och beviljade projektet Social aktion, där skrivarkursen ingår, pengar för ett 3-årigt gränsöverskridande projekt. Läs mer på www.socialaktion.nu

Åtta måndagar träffas vi i Skärholmen. Kom och prata med oss så ska vi berätta om en verklighet som alltför sällan når tidningssidorna.

Fairtrade lanserar skolmaterial

Jag är väldigt förtjust i Mark Levengood som talare. Han låter som han pratar helt fritt ur hjärtat, fast jag är säker på att han är sjukt förberedd. Och han berör mig alltid. Varje gång jag hör honom berättar han nya saker. I måndags var han med på releasefesten för Fairtrades skolmaterial Shyssta bananer och Spela roll?

På bilden har han sällskap av FT:s gs Helena Markstedt. I nästa nummer av Familjemagasinet skriver jag om skolmaterialet och om Fairtrade-märkningen. Såhär avslutade Mark sitt tal: – Ett barns uppgift är att leka, vuxna måste ta ansvar och göra det möjligt. En förlorad barndom utan lek går inte att ta igen. Vill vi hjälpa barnen måste vi hjälpa familjerna. Jag blir lycklig av Fairtrade och önskar er lycka till!

Nu är nya boken här!

Nu finns Alla dessa cykelpromenader i Stockholmstrakten ute i affärerna och hos nätbokhandlarna. Vi är superstolta att första upplagan sålt slut och hoppas förstås att andra utgåvan också ska hitta läsare och inspirera till upptäcktsfärder. De 16 promenaderna är samma som i första boken men mycket har ändrats i Stockholm på fem år. Helt nya stadsdelar har byggts, andra har förtätats och ändrat karaktär. Så vi har fått ändra både här och där i texten. Jag gillar den här passagen från vårt förord: Cyklandet ökar lavinartat och allt fler väljer detta sätt att ta sig till och från jobbet. Konsekvensen måste bli att cykeln får ta större del av gaturummet i anspråk. Men rusningstidens trängsel är långt borta i våra förslag till cykelpromenader. I den här boken håller vi oss till lugna stråk där det är möjligt att låta tankarna flyga fritt i takt med trampandet. God tur!

Vad våld gör med hälsan

Nyligen dödades en kvinna i Malmö av mannen hon hade barn med och hade bestämt sig för att lämna. Han hade släppts fri av domstolen i avvaktan på ett fängelsestraff för tidigare våld mot henne. 17 kvinnor dödas varje år i Sverige av sina män eller f d män.

Det dödliga våldet kan ses som toppen på ett isberg av ett stort folkhälsoproblem menar Anna Berglund, kvinnoläkare och expert på Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, i Uppsala.

– Många kvinnor som lever med våld i hemmet söker vård upprepade gånger både för akuta skador och kroniska symptom utan att den bakomliggande orsaken kommer fram.

I min kommande artikel i tidningen Genus berättar hon mera om vilka olika symptom och sjukdomar våldsutsatthet kan föra med sig. Trots att sambanden är kända ställer inte vårdpersonal frågor om våld till kvinnorna.

Mediedag med familjehemskonsulenter

Hur gör vi för att möta media på bästa sätt? Vad får vi säga och inte? Hur förbereder vi oss inför en eventuell kris i vår närhet? Det var frågor som Familjehemspoolen bjudit in Staffan Olsson och mig för att lära sig mer om och diskutera. Vi hade en intressant eftermiddag tillsammans i Mjölby. Staffan Olsson är expert på offentlighet och sekretess och jag fick berätta hur vi journalister tänker. När vi skulle illustrera en riktig mardröm ställde Åsa Wahlberg, familjehemskonsulent från Ulricehamn, upp som intervjuoffer. Det var modigt och ledde till en bra diskussion.

Grattis till oss!

I år vann Maria Korpskog och jag EU:s journalisttävling på tema diskriminering. Förra året, när temat var fattigdom, kom vi tvåa. Håll tummarna för oss nu när vi går vidare och tävlar med de andra ländernas bidrag i Bryssel! Artikeln handlar om att hemlösa EU-medborgare i Stockholm inte omfattas av några skyddssystem. Fortfarande är de inte välkomna att sova någon annanstans än i Klara kyrka. Nytt för den här vintern är att Stadsmissionen öppnat verksamheten Crossroads på dagtid just för den här gruppen. Det är förstås jättebra. Stadsmissionen och andra frivilligorganisationer är ofta först med att se och anpassa verksamheten till de behov som finns. Men när Socialstyrelsen kom med sin hemlöshetsräkning nyligen fanns inte ens den här gruppen med i statistiken! Tala om att sticka huvudet i sanden. Reportaget heter I Sverige fryser folk också ihjäl publicerades i tidskriften Socionomen nr 1 2011. Du kan läsa det här. Juryns motivering; Artikeln visar på ett intressant och nytt sätt hur EU:s dröm om hur fri rörlighet i teorin kan leda till rättslöshet i praktiken. Den illustrerar baksidan av fri rörlighet och att man som medborgare kan falla mellan stolarna i det sociala systemet. Artikeln är mycket genomarbetad och visar på ett sällan diskuterat problem vilket också gör den till en ögonöppnare.

Äldre kvinnor dricker mer- och skäms

Allt fler äldre kvinnor riskerar att bli alkoholberoende. Det visar en aktuell lägesrapport från Socialstyrelsen. Som biståndsbedömare i stockholmsförorten Skärholmen möter Monica Kandelin många kvinnor som dricker i smyg. Hon önskar att det fanns någon de kunde prata med för att få hjälp.

– Jag träffar dem ju bara en gång per år. Om jag märkte något skulle jag kunna hänvisa till någon som de kunde få förtroende för. En kurator på vårdcentralen som kan göra hembesök vore bra.

Men äldre med missbruksproblem ses ofta bara som just äldre och inte som behandlingsbara.Vårdpersonal frågar inte kvinnorna om deras alkoholvanor även om de kommer in med bruten höft eller handled.

Det här är kvinnor som i övrigt är fungerande. De har aldrig haft kontakt med socialtjänsten. De åker inte till sjukhuset i första taget utan går hemma i det längsta med sina smärtor. Psykiskt är de ofta nedstämda. Och som sagt - de blir allt fler.

Läs mer i nästa nummer av Socionomen.

Det sociala arvet

Vi påverkas av vår uppväxt och för vidare också sådant vi avskytt hos våra föräldrar. Valfrihet blir därmed en myt för den som lever i en dysfunktionell familj med våld och droger och inte kan se alternativ. Det menar Maria Kuhlberg som för att visa just detta gjort en dokumentärfilm om sina två morbröder. Carmine och Aldo har bekämpat varandra sedan de var små. Hur kommer det sig? Det är en gripande film som också visar hur samtal kan vara läkande och hur människor kan förändras.

Se filmen som heter "Han tror han är bäst" och läs min intervju med Maria Kuhlberg i nästa nummer av Memento.

Framsteg att sexuellt våld i krig kan straffas

Att våldta kvinnor har varit ett tyst, billigt och effektivt vapen i moderna krig, konstaterar Margot Wallström.

Sedan två år tillbaka är hon anställd av FN för att på alla sätt arbeta med att minska det sexuella våldet mot kvinnor i krig och konflikter i världen. Hon rapporterar direkt till säkerhetsrådet och FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon och sätter en ära i att citera kvinnornas berättelser om vad de fått utstå.

–Att komma åt straffriheten för förövarna har varit viktigt, tidigare har det inte haft några konsekvenser att begå sådana här brott. Nu har vi en svart lista med namn på förövare, säger Margot Wallström.

Läs min intervju med henne i nästa nummer av Kvinnotryck.

Särskilt gillar jag att min egen bild som jag tog i EU-parlamentet Strasbourg kommer till användning. Fast hon kanske inte borde sett så glad ut? Tidningen fick en mer allvarlig bild också, vi får se om de väljer den. Men jag tog den här för hon var finast på den. Någon dag ska jag göra det där ordentliga fotoarkivet......

Ska självskadande flickor tvångsvårdas tillsammans med kriminella män?

Det tycker inte Sofia Åkerman och Thérèse Eriksson som skrivit boken Slutstation rättspsyk.

När allmänpsykiatrin ger upp och menar att de inte kan hjälpa flickor och kvinnor med svåra självskadebeteenden då kan dessa kvinnor riskera att dömas tills tvångsvård inom rättspsykiatrin. Där hamnar de tillsammans med män dömda till slutenvård för bland annat grova våldsbrott och våldtäkter. Rättspyk blir en fråga om att rädda flickornas liv men priset är mycket högt.

I sin bok beskriver Sofia och Thérèse en "vård" som innebär isolering, bältesläggning och "aktivt ointresse" som vårdfilosofi. Åtgärder som snarast ökar kvinnornas ångest.

Sofia Åkerman och Thérèse Eriksson har i flera år arbetat för att de olagliga tvångsmetoderna att förse kvinnorna med hjälmar och läderhandskar ska uppmärksammas och försvinna. Efter många år reagerade Socialstyrelsen. I sin bok skriver författarna att den vård som kan hjälpa de här kvinnorna, och som behöver byggas upp i landstingen, handlar om mycket intensivt stöd i öppenvård och flickornas hemmiljö kombinerat med långsiktig behandling. Det låter vettigt, eller hur?

Vad socialministern, Sveriges Kommuner och Landsting, Socialstyrelsen och placerande landsting tycker återkommer jag till när jag jobbat färdigt med en artikel som är tänkt att publiceras i tidskriften SocialPolitik.