Ångestparaden

Igår arrangerade Fountain House Ångestparaden för andra året i rad. Jag fixade så att tidningen SocialPolitik fanns för den som var intresserad i Kungsträdgården. Paraden är ett bra initiativ, men när blir den lika stor som Pride? Jag hittar inga notiser eller bilder i de tidningar jag läst. Idag listade Dagens Samhälle heta frågor inför nästa val. Och skrev att psykiatrin är iskall som valfråga. Tyvärr tror jag de har rätt.

Nu prövas frågan om vanvård

Igår hade Sofia Rapp-Johansson och Jens-Victor Palm från advokatfirman Legio presskonferens. Tillsammans driver de ett principiellt viktigt juridiskt ärende. Sofia har varit utsatt för svår vanvård och sexuella övergrepp som fosterbarn. Men eftersom placeringen skedde efter1980 kan hon inte ansöka om den vanvårdsersättning som regeringen beslutat om. Den gäller bara placeringar mellan 1920 och 1980. Det Sofia vill med att ytterst stämma staten och Enköpings kommun på motsvarande belopp, 250 000:-, är att det ska finnas någon som tar ansvar för alla barn som far illa. Hon vill ha en lagreglerad rätt till skadestånd för placerade barn om de utsätts för kränkningar. Den skulle fungera på samma sätt som Skollagen. När en skola inte gjort tillräckligt för att stoppa mobbning kan den dömas att betala skadestånd. Ett mycket bra förslag tycker jag och hoppas att jag får skriva om det någonstans. I DN skriver Mårten Schultz som är jurist och forskare också om stämningen. Och här skriver Sofia själv i sin blogg att hon är besviken på medias bristande intresse.

Sofia Rapp-Johansson är författare och har skrivit böckerna Silverfisken, Tills skulderbladen blivit vingar och nu senast Kyss mig lycklig. 

Onödigt farlig cykelbana

Här cyklar metros fotograf Henry Lundholm på min cykel och filmar en onödigt farlig cykelbana vid Älvsjö pendeltågsstation. Såhär blev filmen. Visst känner man att kurvan är ganska läskig, tvär och utan sikt?  Metro ville att jag skulle lista några andra farliga cykelbanor. Det gjorde jag. Det som är tråkigt med metro är att allt blir så otroligt kortfattat. Det här sa jag också men det kom inte med:

–Det är fantastiskt att stockholmarna cyklar mer och mer i sin stad. Baksidan är att det blir trångt, och ibland farligt, eftersom gaturummet inte är anpassat för så många cyklister. Men gamla synder får väl stadsplanerarna försöka åtgärda allt eftersom. Det som gör mig ledsen är när man bygger nytt, och satsar, som i Älvsjö, men inte tänker på hur säkerheten fungerar i praktiken. 

– Det är mest krockarna mellan gångtrafikanter och cyklister jag oroar mig för. Jag tror att det beror på att jag tycker att i de situationerna är det jag som cyklist som är mest ansvarig. Däremot är jag inte särskilt rädd när jag cyklar till exempel på Hornsgatan. Det som stör där är alla transportfordon som lastar och lossar och blockerar cykelfältet.

Viktiga förbättringar vore att:

·         Separera gående och cyklister tydligare

·         Låta cyklister köra mot enkelriktat
·         Låta cyklister svänga höger även när det är rött
·         Ordna bättre lastplatser för yrkeschaufförer

Idag är jag ett case

Vanligtvis är det jag som är journalisten som ställer frågorna till människor som har det jobbigt. Jag pratar med fattiga, våldsutsatta, utförsäkrade, missbrukare, hemlösa, psykiskt sjuka, tvångsvårdade om hur de har det. De berättar och jag skriver. De lämnar ut en del av sina liv till mig. Jag försöker förvalta det så gott jag kan och med varsam hand. Ibland berättar de för att de vill bli bekräftade i det som är svårt. Ofta för att de vill att andra ska slippa ha det som dom, de vill att samhället ska förändras. När vi skiljs åt går jag vidare till nästa historia men de lever fortsatt med sina liv.
Idag är jag själv ett slags case i DN Sthlm, fast i mycket mindre skala. I somras fastnade jag i spärren och fick ganska fula skador. Jag lånade alldeles frivilligt ut mig med bild och berättelse för att jag tycker att de här otäcka spärrarna måste bort. Men det är ganska jobbigt att vara ett offer om så än bara för en spärr. Jag skulle önska att alla journalister ibland fick känna hur det är att vara på andra sidan eller vad man nu ska kalla det.

Slutbråkat om soporna?

Avfallsutredningen har lämnat sina förslag till miljöministern. Den viktigaste förändringen är förslaget att kommunerna ska få tillbaka ansvaret för att samla in allt hushållsavfall, även förpackningar och tidningar. Producenterna, som äger materialet, ska sedan ta hand om och återvinna det. Och betala en schablonavgift till kommunerna för insamlingsjobbet.     

Det här är ett förslag som Avfall Sverige och kommunerna gillar. 

– Medborgarna tror redan idag att det är vi som har ansvaret och vi får väldigt mycket badwill när producenterna inte sköter sig, säger Peter Danielsson, (M), ordförande för Avfall Sverige och kommunstyrelsens ordförande i Helsingborg. 

Läs mer i Dagens Samhälle den 6:e september.