Stipendium - ja!

Idag är jag SÅ glad. Jag har fått Fortes journaliststipendium på 40 000 kronor. Som du ser på bilden får jag det för att följa forskningen vid Linköpings universitet, Tema Barn: Vanvårdsutredningar i ett komparativt perspektiv - bidrag till samhällsvårdade barns internationella historia. Det betyder i klartext att jag får hänga med en fantastiskt duktig forskare, Johanna Sköld och lära mig av henne. Att hon är engagerad i det hon gör och också arbetar utåtriktat som med den här debattartikeln tycker jag känns extra bra. 

Jag har tänkt följa med henne på: 

- Svenska historikermötet, 8-10 maj på Stockholm universitet. Johanna Sköld medverkar vid två sessioner: Historikers roll vid nationella uppgörelser med det förflutna och Historisk rättvisa – normativa grunder och empiriska exempel.

 - European Social Science History Conference, 23-26 april, i Wien. Där medverkar Johanna Sköld på sessionen: Marginalized children, vulnerable histories: Methodlogical and ethical issues in the history of childhood.

- Nordiska historikermötet, 14-17 augusti, i Joensuu, Finland. Johanna Sköld medverkar på sessionen: Nya hem i Sverige- evakueringen av finska barn under andra världskriget. 

Det här är hemma - jag bor här nu

Så säger Anna (som egentligen heter något annat) om Vemyra. Vemyra utanför Sollefteå är ett boende för flickor mellan 13 och 20 år som har mycket, mycket trassel och en svår uppväxtmiljö bakom sig när de kommer hit. Här ska de försöka bygga upp en bättre självbild, bli av med självskadebeteende (som många, självklart inte alla, har), lägga av med droger och kriminalitet. Vemyra drívs av Statens Institutionsstyrelse och är en låst institution. Alla SiS-instutitioner har rätt att isolera den som riskerar att bli farlig för sig själv eller andra. En mycket vansklig befogenhet. Vemyra försöker att inte använda sig av den möjligheten. I årets sista nummer av Socionomen kan du läsa min intervju med Anna om hur det är att bo på Vemyra.
– Jag ska fixa bra rutiner och sysselsättning eftersom jag aldrig haft det. Jag ska bevisa att jag kan det, för då kan jag komma igen om det kraschar. Man är aldrig klar till 100 procent men jag måste visa att jag fixar mina mål innan jag kan flytta härifrån.