Anna F möter Anna F

Det här är Anna Fredriksson. Min namne, tillika romanförfattare och manusförfattare för film och tv, bland annat har hon under en period varit huvudförfattare till klassikern Rederiet.

Ändå sedan hon kom med sin första bok Sommarhuset, har jag velat träffa henne. Då hörde folk av sig och gratulerade mig till min första roman! I somras kom hennes tredje roman, Augustiresan. En riktig rysare om Jenny som blir HR-chef och sedan mobbad av sina f d arbetskamrater. När läste du en bok om vuxenmobbning på jobbet senast? Nej, tänkte just det. Boken berörde mig och jag ville gärna skriva om den. Tänk att jag jobbat som personalsekreterare också. Och som chef. Det känns så länge sedan nu. Men det var roliga och viktiga jobb då. Nu blir det i alla fall ett författarporträtt av Anna i Chefen i fokus. Vi var rörande överens om att livet som frilans och att få vara sin egen chef är fantastiskt.

Jag hade tagit med mig mina egna böcker för att visa Anna. Tänkte att hon kanske ville ha nån, att hon kunde få välja en. Eftersom hon har sommarhus på Österlen ville hon gärna ha Cykelpromenader Öresund runt. Men hon ville också ha Ett annat hemma - om samhällets ansvar för placerade barn. Och då blev jag ju glad förstås. Den skulle kanske kunna passa som research för en kommande bok med tanke på hennes ämnesval och de karaktärer hon väljer. Man vet aldrig!

Spelet som ger högre kollektiv intelligens

Ikväll har vi spelat spel mina tre favoritgrabbar och jag. Och inte vilket spel som helst utan samarbetsspelet Cohero. Det går ut på att tillsammans lösa en massa problem på en öde ö, bygga en flotte och ta sig därifrån innan dricksvattnet tar slut. (Man klarar sig 40 dagar utan mat om man har vatten lärde jag mig.)Spelet har så många komponenter att ingen spelare ensam kan överblicka alla delar, allas bidrag till lösningar behövs. Det här är ett spel som så småningom kommer att finnas i handeln i en förenklad variant som sällskapsspel. Än så länge finns det för företag, grupper och skolor och då kräver det en introduktion. En sådan fick vi av en av spelets konstruktörer, psykologen Christofer Gradin Franzén. Vi fick också hjälp att efter att vi misslyckats med att ta oss levande från ön, reflektera över våra styrkor och svagheter som grupp.
Vi hade behövt mer konstruktiva konflikter för att hitta vassare lösningar, menade Christofer.
- Sammanfattningen efteråt var bäst. Nästa gång skulle vi klara det. Jag skulle gärna spela det här med mina kompisar, tyckte Teodor 18 år.

Helt klart tyckte vi alla fyra att det var både roliga och lärorika timmar. Teodor kommer att recensera spelet i Skolfamiljen och jag hoppas att jag kan skriva om det i någon av lärartidningarna när jag fått vara med och se hur lärare på Vittra gymnasium lär sig att bli processledare för att sedan använda spelet med eleverna.   

Psykologerna Christofer Gradin Franzén och Petter Eriksson
med Teodor hemma i vårt kök. 

Internationell dag för att förebygga självmord

Självmord är vanligare än att folk dör i trafiken. Det finns fortfarande tabun, skuld och skam runt att ta sitt liv. Och okunskap. Idag var jag på ett seminarium som hade rubriken "Ska man använda ordet självmord i en tidningsrubrik?" Det arrangerades av min favoritorganisation Mind. I panelen satt tidningsfolk och representanter för det som moderatorn kallade "självmordsmaffian", de som ständigt arbetar med att lyfta de här frågorna. Kanske blev jag lite förvånad när en av dem, Gunilla Wahlén som representerade SPES, (en förening för anhöriga till personer som tagit sitt liv), pläderade starkt för mer skriverier i media.

–Tystnaden är svårast, förklarade hon. Det är den som gör självmord och psykisk ohälsa skamfyllt. Hon jämförde med HBTQ och menade att öppenhet är enda rätta vägen.

Samtidigt är media rädda för att om de skriver om självmord ger det  impulser till andra att följa efter. Och metoder, hur folk gör, ska man INTE skriva om, det var nog alla överens om.

Så, artiklar som beskriver sammanhang och orsaker bakom självmord utan att glorifiera - det ville alla ha.

Jag tycker inte det här är någon enkel diskussion. För mig är det lätt att självcensuren slår till, risken att uppfattas som spekulativ finns alltid där. I sådana här fall vill man gärna ha en redaktion i ryggen, att diskutera med och stöta och blöta en text.

Jag har skrivit kort om seminariet här också.

På bilden ser du Carl von Essen, han är generalsekreterare för Mind, och var dagens moderator.