Ett intensivt 2015

2015 är mitt åttonde år som journalist och det känns som mitt intensivaste hittills.

Helt nytt för i år är att Helena Östlund och jag tagit över som redaktörer för tidskriften SocialPolitik. Tre av årets fyra nummer har vi gjort. Ämnena kommer att bli samma som tidigare. I de 21 år tidningen funnits har den envetet berättat om barns livsvillkor, om kulturens kraft och om hur socialtjänst, psykiatri och kriminalvård fungerar (eller inte fungerar). Vi ska försöka få ännu fler röster som inte vanligtvis hörs i media att komma till tals på egna villkor. Eftersom ämnena många gånger kan upplevas som tunga vill vi utveckla formen och göra den så lättillgänglig som möjligt. Vi kommer att ha fler korta texter, bildreportage och notissidor. Vi har också börjat med ett sammanhållet tema som en del av varje nummer. Hittills har vi haft; Ung på flykt, Alla är vi anhöriga och Yttersta skyddsnätet. Ämnen saknas inte, det som är vår ständiga huvudvärk är finansieringen. Bidraget från Kulturrådet, annonsintäkter och prenumerationer räcker helt enkelt inte så vi kommer att få använda all vår kreativitet för att hitta andra intäktskällor.

Mitt andra redaktörsuppdrag är inne på femte året. Jag trivs oerhört bra med att göra begravningsbranschens tidning Memento. När Enheten för bevarande på Kungliga Biblioteket som läser mängder av tidskrifter skrev såhär i sin blogg blev jag rörd:

"Memento tar ett helhetsgrepp på döden och ingångarna är konstens, litteraturens, juridikens. Olika religioners syn på döden. Den är spännande och stundtals väldigt fin."

"Memento kommer ofta med stort allvar och oförvanskad uppriktighet."


Varje vecka fortsätter Maria Korpskog och jag att försöka vara lite lättsamt skojjiga i kommunernas och landstingens tidning Dagens Samhälle, på sidan Offside. Ibland undrar jag hur vi ska få ihop det. Men knepet är nog att vara två och lita helt på varandras hämningslöshet i spåningsstadiet och goda omdöme i skrivfasen.

Under hösten har jag också gjort vinjetten Karriär i Dagens Samhälle. 13 texter blev det om kompetensförsörjning, ledarskap, löner och villkor. Som gammal PA-socionom kan man tycka att idéerna borde välla fram, men riktigt så enkelt har det inte varit. Jag vill gärna hitta egna ämnen och vinklar. De senaste texterna om gode-mansuppdraget och om att minimera fördomars påverkan vid rekrytering är jag nöjd med. Det här kommer jag att fortsätta med under första kvartalet 2016.

Hade jag haft mer tid skulle jag gärna skrivit mer i Arbetet, både vinjetten Arbetsdagen (det blev 10 sådana texter) och krönikor (blev totalt fem). Krönikor är en perfekt form att få vara lite vass med glimten i ögat som när jag skrev om hur ungdomar utnyttjas på arbetsmarknaden. Eller väldigt allvarlig som när det handlade om bältning av unga flickor i psykiatrin.

Skolfamiljen släpper jag helst inte fastän mina barn nu rejält vuxit ur skolåldern. Serier i undervisningen, hur göra det så bra som möjligt för barn med adhd, fritids, dataspel, flerspråkighet och nätmobbning var årets ämnen.

Årets udda-text blev om att stockholmare är dåliga på sopsortering i ETC.

Ett intressant uppdrag var att dokumentera när Rädda Barnen och Barn i behov bjöd in till rundabordssamtal i Riksdagshuset under rubriken Alla måste klara sig i skolan. 

Ett annat dokumentationsuppdrag på liknande tema gjorde jag tillsammans med Maria Korpskog  - Solstickans symposium Utsatta barn i dagens skola. 

Att dokumentera är kanske inte så kul rent journalistiskt men det ger tillfälle att lyssna på intressanta personer och få nya idéer.

Färre uppdragsgivare och mer jobb åt var och en av dem. Det är trenden. Så vad har saknats? Inga skrivarcirklar och inga föreläsningar har det blivit. Men det ena åtgärdas ganska direkt 2016. Den 20 januari ska Helena Östlund och jag prata med blivande socionomer på Socialhögskolan i Göteborg under rubriken Socialt arbete på samhällsnivå – media som plattform. 

Tack alla ni som låtit er intervjuas eller på andra sätt bidragit med idéer, kunskap, konstruktiv kritik och snälla tillrop under året som gått. Utan er hade det inte blivit några texter alls. 

Bilden är från Utö och en av årets bästa kvällar. Den får symbolisera solnedgång över 2015.