Socialjouren - samhällets sista utpost

När jag hade fått vara med en kväll och natt på socialjouren Nordväst var jag helt tagen. Det är lätt att bli det när man kommer i närkontakt med socialarbetarjobbet. Man kan jämföra socialjouren med sjukhusets akutmottagning. Här kan vad som helst hända. Socialjouren jobbar i samhällets utmarker där missbruk, psykisk sjukdom, fattigdom, våld, hemlöshet, ångest och ensamhet finns. I ett litet kontorsrum med en röd soffa och tre skrivbord jobbar Eva Lenestad, Malin Ecker och Anette Bäckström. De svarar alltid i telefon. De har alltid tid att lyssna. Och bemöter med kompetens, lugn och empati. Besluten om vad som ska göras fattar de här och nu. Men det som inte är absolut akut får vänta till ordinarie kontorstid. Vad som hände just den här kvällen? En flicka rymde från sitt familjehem, en alkoholiserad man skrev ut sig själv från vård mot läkarens rekommendation, en funktionshindrad kvinna skickades från sjukhus till ett hem i total misär, en ung flicka fruktade för sitt liv på grund av hedersvåld, hon kördes till skyddat boende och föräldrarna häktades. Och mycket mer. Artikeln finns i nya numret av tidningen SocialPolitik.

Malin, Eva och Anette.