Sopsortering - min hobby

På somrarna brukar jag försöka göra något jobb som blir riktigt ordentligt en kombination av nytta och nöje. Helst vill jag att det ska handla om cykling och/eller något mysigt resmål. Men eftersom ingen (hittills) nappat på de goda idéer jag försökt med fick det bli en text om sopsortering. Det tillhör inte det jag vanligtvis skriver om, fast jag faktiskt kan ganska mycket och gjorde en hel del om avfall när jag jobbade på Dagens Samhälle. Nåväl, det här jobbet i ETC Stockholm gjorde jag bara av ren lust och nyfikenhet. Första gången jag gjort något för ETC och jag tycker att deras helgtidning är riktigt snygg och innehållsrik.

Att förlora ett sjukt barn

För första gången ska jag göra två tidningar ungefär samtidigt, både Memento och SocialPolitik lämnas till tryck i början på september. Därför har jag förarbetat ganska bra under sommaren. Så det mesta känns under kontroll. Ett annat nytt uppdrag under hösten är att göra sidan Karriär i Dagens Samhälle.
En av de texter jag skrivit under sommaren handlar om Jenny och hennes 8-åriga dotter Freja i Sundsvall. För fyra år sedan dog Frejas tvillingsyster Tindra i levercancer. Det var på Långfredagen, tre dagar efter att tvillingsystrarna fyllt fyra år. "Visst kan ett barn dö, men vilken tur att det inte kan hända oss", tänkte Jenny in i det sista. Tindras död var kaotisk och dramatisk. Tre levertransplantationer gick hon igenom, men den fjärde fick avbrytas, hennes tarmar klarade inte mer.–Man överlever, sorgen blir lättare att hantera. Jag har mina krascher, men inte lika ofta nu. Men det går inte en dag utan att jag tänker på Tindra, säger Jenny. 

Här är Jenny och Freja vid Tindras minneshyllor i vardagsrummet. 

Hur ser din arbetsdag ut?

Det finns så väldigt många olika jobb. Alla har sina roliga inslag. Och mindre roliga. Och de allra flesta är krävande på något sätt. I tidningen Arbetet finns en fast vinjett varje vecka som heter just Arbetsdagen och där olika personer berättar vad de gör under en dag. För mig har det blivit sex sådana texter under våren och försommaren. Jag tycker det är roligt att tänka ut ovanliga yrken och kanske också indirekt försöka haka på någon aktuell händelse eller trend. Idag kom sista numret innan sommaruppehållet och vad kunde passa bättre då än att prata med campingreceptionisten Emil? För några veckor sedan träffade jag väktaren Nicolas. Innan dess intervjuade jag Josefine som är begravningsentreprenör, Evy som jobbar på stormarknad, Thomas som tankar kärror på Bromma flygplats och Fleming som kör taxi i Göteborg. Oj vad jag har lärt mig mycket av dem som jag inte visste innan. På bilden ser du orgelbyggare Jan Börjesson som stämmer orgeln i S:t Thomas kyrka i Vällingby. Den texten kommer någon gång i höst.

Ung på flykt: nu och då

När jag öppnar kartongen luktar det gott av nytryckt tidning. Andaktsfullt bläddrar jag igenom SocialPolitik 2/2015 där jag och Helena Östlund för första gången varit redaktörer. Den blev ungefär som när jag såg den på min dataskärm. Ja, egentligen blev den precis som på skärmen såklart men intrycket av en tryckt tidning är alltid annorlunda.

 

Vad jag gillar: Att vi fick till en helt ny form för ett notisuppslag, med bilder. Att vi fick ett bra tema, fast vi inte hade tänkt ut det i förväg. Jag tycker mycket om Helenas text om Helmi och hennes lillebror som kom som krigsbarn. Jag gillar min egen text om Musse och Isabella Canows nya bok- Möt mig där jag är. Det är Musse du ser på omslaget. Familjehemspoolens Caroline Åkerhielms debattartikel om hur socialtjänsten ställer rättsosäkra krav i upphandlingar sticker ut. Ja, jag ska inte räkna upp varenda text nu, men det finns faktiskt ingenting som jag tycker att vi skulle valt bort. Bilderna kunde varit bättre, vi kunde disponerat sidorna lite annorlunda. Men sammanfattningsvis är jag mer  än nöjd. Till Bokmässan kommer nummer 3  - då blir temat Anhörig. 

Memento får beröm

Enheten för bevarande på Kungliga Biblioteket har en blogg. Nu skriver de så himla fint om Memento att jag blir alldeles varm.
Jag måste citera lite:

"Memento tar ett helhetsgrepp på döden och ingångarna är konstens, litteraturens, juridikens. Olika religioners syn på döden. Den är spännande och stundtals väldigt fin."

och det här:

"Memento kommer ofta med stort allvar och oförvanskad uppriktighet."

Vissa dagar är det bara alldeles underbart att vara redaktör.

Cykelpromenad på hemmaplan

Då var årets vårcykling med journalist avklarad. Det brukar bli en sån varje år. Alltid med utgångspunkt i Alla dessa cykelpromenader i stockholmstrakten. I år höll vi oss extremt på hemmaplan som framgår av artikeln i vår lokala nättidning bättrestadsdel.
Den som blir intresserad av journalisten och fotografen Alexander Famsworth kan kolla in hans hemsida.

Musse som etta?

Vad tror ni? Visst skulle Musse bra som omslagsbild på nästa nummer av SocialPolitik? Vi tänker ha ett tema som är ungefär Flyktingskap då och nu. Musse kom till Sverige som 15-åring för sex år sedan. Idag är han ordförande för Sveriges Ensamkommandes Förening i Stockholm och han har väldigt mycket tankar om hur mottagandet inte fungerar. Hur vi inte lyssnar på de ungdomar som kommer hit. Min idé är att i fotoramen i så fall photoshoppa in en bild av Helmi när hon kom som finskt krigsbarn under andra världskriget. Idag är hon över 80 år. Ja vi får se. Kanske blir det något helt annat. Det är mycket pyssel med att göra tidning. Roligt pyssel. När jag gör begravningsbranschens tidning Memento är det Johan Askegård på OTW som funderar ut hur omslaget ska se ut.  Det är han väldigt bra på. Här kan man se senaste numret. 

Krönika i Arbetet - inte varje vecka

Det är speciellt att skriva krönikor. Roligt, personligt och terapeutiskt. De bästa skriver jag när jag är upprörd men ändå klarar att hålla distansens såklart. Mitt mesta stoff har jag fått från skolvärlden under barnens alla år där. Då har jag skrivit av mig och mejlat till världens bästa redaktör Petra Sundqvist på Skolfamiljen och sagt: gör vad du vill med den här, släng den om den inte håller eller publicera. Det har blivit några stycken. Nu har jag "stora" barn och för dem och deras kompisar handlar det om att etablera sig på arbetsmarknaden. Verkligen inte så lätt. I höstas hände en grej som jag tänkte kanske kunde passa i LO-förbundens tidning Arbetet. Nånting som inte gick att skriva om annat än just i krönikeform. Jag skrev ihop och mejlade in med uppmaningen - gör vad ni vill med den här. Sen glömde jag det hela. I onsdags, typ fem månader senare, kl 20 vid pressläggningsdags ringde chefredaktören: Vi är i akut behov av en krönika och vi hittade en av dig här - kan vi ta den? Jag mindes först inte alls vad den handlade om. Men det är klart jag sa ja. Och här är den. 

Fortsättning några veckor senare. 
Jag blev inspirerad av att min krönika blev publicerad och skrev en till av bara farten. Som Arbetet kunde ha "i reserv". Och tänk! den kom också in. 
Jag har en till i huvudet men nu måste jag först göra klart Memento och SocialPolitik innan jag sätter mig och skriver ner den... Så här blev den.

Gräv i Jönköping

Om man tvivlar på journalistiken är det bara att åka på ett seminarium med Grävande journalister. Då får man hoppet tillbaka. Så mycket viktigt jobb som görs. Granskningar som förhindrar och avslöjar korruption och maktmissbruk. Lyssnade på min favorit, för att inte säga idol, som jobbar som kommungranskare på Uppdrag Granskning - Sofia Djiobaridis. Var inte rädd att vara obehaglig, tyst eller detaljerad sa hon. Sofia har alltid med sig en stor pärm med allt researchunderlag när hon beger sig till kommunhuset. En verkligt duktig berättare är dokumentärfilmaren Tom Alandh, Han är 70 år nu men jobbar fortfarande. Hans råd var att inte själv stå i vägen för berättelsen. Och med rätt ton kan alla frågor ställas, även de svåraste. Så lyssnade jag  på Allmänhetens Pressombudsman som sa att fler anmälningar görs men fällningarna håller sig konstant runt 40 varje år. På Daniel Suhonen som berättade om arbetet med boken om Juholt. Visst har han rätt i att det är konstigt att ingen redaktion granskade spelet inom socialdemokratin med de systematiska och konstanta läckorna från Juholts eget kansli. Jag kommer att köpa boken Saudivapen efter att ha lyssnat på författarna. Så gjorde jag det där som det aldrig brukar bli tid till: tog en lång promenad längs de fantastiska Rosenlundsbankarna. Så här såg det ut där.

Från kaos till ett bra liv med adhd

Det här är Jimmy Holmström. Han startade föreningen Bokstavsbarn när han själv var 17 år för att peppa och stötta andra barn och ungdomar med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (npf). Jag fick syn på Bokstavsbarns Facebook-sida för flera år sedan. Jag gillar den för att den har en så positiv syn, typ "adhd funkar" och för att Jimmy och hans kompis Simon som också skriver där är så personliga. Det kändes roligt att få ta kontakt med Jimmy och intervjua honom i samband med att jag skrivit en artikel om npf och särskilt adhd till nästa nummer av Skolfamiljen. Karin Forsberg, som jobbar på Riksförbundet Attention berättar om hur enkla lösningar i skolan kan göra stor skillnad för elever med npf. Att vi pratar mer om det här och lär oss mer allihop måste ju göra att vi kan möta varandra med större förståelse. Hoppas jag.
Bilden på Jimmy har Andrea Cimarosa tagit.

Så blev 2014

Ja det är några dagar kvar men nu blir det mest lugn och ro hoppas jag, inget jobbande. Så - bland det bästa och roligaste under året var att få vikariera på halvtid i fyra månader på Arbetet. Väldigt nyttigt och bra för mig att få vara lite på redaktion och anpassa mig! Och göra snabba jobb. Jag lärde mig en massa om LO-facken. Sedan har det blivit en hel del frilansjobb för tidningen efter det, vilket såklart är toppen.

Till det tråkigaste hörde att en av mina stadiga uppdragsgivare ända sedan jag började skriva - Socionomen - försvann helt i början av 2014. Ja för mig då, tidningen finns kvar. Trist men sådant är livet som frilans. Samtidigt var det på ett sätt ganska bra tajmat eftersom tanken är att jag tillsammans med göteborgskollegan Helena Östlund, ska axla redaktörsskapet för SocialPolitik när nuvarande redaktör går i pension. Vi har så smått börjat skolas in och 2015 när vi ska avlasta allt mer - då finns det pengar också till att trycka tidningen. 2016 när det är tänkt att vi helt tar över har vi ingen aning om ekonomin. Kulturtidskriftsstödet är ju inte vad det varit. En prenumeration kanske?

Det var tidningen SocialPolitik som startade SocialAktion, ett projekt som under tre år fått stöd av Allmänna Arvsfonden. 2014 var sista året. Vi har haft skrivarkurser och i år blev det en kurs för Maria Korpskog och mig hos Skyddsvärnet, med deltagare från Fas 3. Som vanligt har Maria och jag föreläst på JMK en gång per termin. I våras höll vi också i en heldag på Fojo, fortbildningscenter för journalister i Kalmar, om det sociala reportaget.

Med hjälp av lite pengar från SocialAktion ordnade jag ett trädgårdsmingel hemma i min trädgård på temat Rum för barn. Inbjudna att prata var gäster från Magiska Barnarkitekter, Skyddsvärnet och UNF. Mycket jobb och oro för vädret - men roligt.

Memento, begravningsbranschens tidning, har kommit ut med fyra nummer precis som vanligt. Nu känner jag mig helt varm i kläderna som redaktör och är vansinnigt stolt över vår fina tidning.

Jag fick ett Forte-stipendium att användas 2014 och har därför kunnat följa Johanna Skölds arbete med att forska om fosterbarn. Det innebar bland annat en resa till Wien där Johanna deltog i en internationell forskarkonferens. 

Hela året varje vecka har Maria Korpskog och jag varit roliga på Offside, näst sista sidan i Dagens Samhälle. Ibland har vi lyckats riktigt bra. Helt klart är att kommunerna och landstingen hela tiden förser oss med stoff.

Jag har medverkat i varje nummer av Skolfamiljen.Och det tycker jag mycket om även om min yngste son tog studenten i somras. Jag har skolat in honom lite här, recenserar böcker och utställningar det gör han sedan länge. Men i slutet av året gjorde han sin första riktiga artikel som inte hade utgångspunkt i hans egna upplevelser. Den kommer i tidningen på nya året och handlar om arbetet mot sexuellt våld och våldtäkter.

2011 hade jag 15 uppdragsgivare och skrev i min årsbetraktelse att jag ville ha färre. 2012 var jag nere i 13 och nu två år senare kan man säga att jag har fem stora uppdragsgivare och därutöver bara gjort två enstaka skrivjobb: I Tandläkartidningen och i tidningen Kyrkogården.

Så det har blivit som jag ville och det funkar bra - färre kontakter och mindre kringarbete. Men det är också sårbart om någon av dem faller bort.

Bilden är från Wien och tagen på första maj. Det var min bästa, och egentligen enda semesterresa i år, kombinerad då med mitt Forte-stipendium.

Förundersökning inleds om Donias död

Jag har hela tiden följt vad som hänt sedan 15-åriga Donia Hassan tragiskt dog av obehandlad lunginflammation i sitt familjehem. Ett år efter dödsfallet kom en mycket skarp granskning från Socialstyrelsen. Det är den som nu, mer än två och ett halvt år senare, ligger till grund för åklagarens beslut att inleda förundersökning om tjänstefel.
-Det finns anledning att anta att brott har begåtts, därmed inte sagt vem eller vilka som har gjort fel, säger åklagare Mathias Larsson i min artikel i Dagens Samhälle.
Men det var Simrishamns kommun som hade ansvaret för Donias vård även om man valde att anlita ett familjehem som rekryterades och stöddes av Attendo. Fortsättning följer.

Skrivarkurs utan skriftspråk

Det är så fantastiskt inspirerande, energigivande och utmattande samtidigt att ha skrivarkurser inom ramen för SocialAktion. Nu har vi haft en kurs för deltagare i Fas3 hos Skyddsvärnet. Hälften av dem hade stora svårigheter med svenskan, även i tal. Men vi fixade det ändå - tillsammans! Med mycket humor och god vilja från alla deltagarna. Och jag tror alla hade roligt. Vi diskuterade mycket- allt från politik till känslor. Och vi fick berörande historier ur livet. I några fall skrev vi ner helt enkelt ner de talade berättelserna. Det blir ett uppslag med vardagsberättelser från Fas3 i nästa nummer av SocialPolitik. 

Den sociala barnavården gör mig ledsen och arg - igen

Det är inte mycket som kan få mig att skriva en debattext. Men nu var det dags. Jag blev upprörd redan när det hände, när 15-åriga Donia dog i sitt familjehem av lunginflammation. Men det blev vad jag minns bara en notis i lokaltidningen. Ofta är enskilda fall svåra att skriva om men här kändes det riktigt, riktigt fel och fler borde reagerat. När Socialstyrelsens skarpa granskningsrapport kom knappt ett år senare reagerade Expressen. Och jag fick i alla fall in några rader om Donia i en text i Socionomen som huvudsakligen handlade om en generell  rapport från Socialstyrelsen om hur placerade barn mår. I veckan sändes Kalla Faktas granskning av det som hänt och förde med sig något mera uppmärksamhet, till exempel i Aftonbladet. Dock efterlyser jag konkreta och robusta förslag på förändringar, något som ger hopp om bättring.  Här är mitt bidrag om vad jag tycker behöver göras.

EU-migranter och hiphopare på JMK

Min f d fröken Carin Mannberg-Zackari och jag på JMK. 

Idag var det femte gången som Maria Korpskog och jag föreläste på JMK på temat "Värna intervjupersonen", det vill säga var rädd om de du intervjuar och som delar med sig av sina erfarenheter och liv. Det är alltid lite pirrigt men roligt. Dagens klass var diskussionsvilliga och hade många idéer och då blir det extra bra. Vi brukar försöka ta aktuella exempel och få studenterna att jobba så mycket som möjligt själva. Processledning är mer vår grej än att berätta "hur det är". Idag pratade vi mycket om EU-migranter och också om svenska hiphop-artister.
Att vi överhuvudtaget har börjat med det här beror nog på att jag och min f d lärare Carin Mannberg-Zackari, som syns på bilden som Maria Korpskog tagit, gillar varandra. Nu slutar Carin på JMK, så vi får väl se hur det blir med våra gästspel framöver.