Stort mörkertal för våldtäkter

Klart jag blir glad när det är min tonårsson som tipsar mig om en manifestation mot sexuellt våld. Inte så konstigt eftersom hans kompis Julia Östfeldt är en av grundarna till föreningen Tillsammans som nu startat kampanjen #hundraomdagen. Men jag blir ledsen av att bli påmind om rättsväsendets ovilja och oförmåga att se bortom stereotyper när det gäller våldtäkter. Läs mer av vad jag skrivit från manifestationen här. 
Det blev en riktig familjeutflykt - Roffe tog bilderna.

                                                              100 är många.

       Emma Blomdahl och Julia Östfeldt från Tillsammans. Elin Linder från Innerstans advokatbyrå.

                                                   Eva Diesen forskar om sexualbrott.

Trädgårdsmingel - tema rum för barn

Idag är jag lite dagen efter. Kanske inte så konstigt för igår minglade 38 personer i min trädgård. Ett slags kick-off-tradition, sedan tre år tillbaka för oss som av olika anledningar inte har en vanlig arbetsplats att gå till. när höstterminen startar. Eftersom det är valår i år ville jag göra något extra. Så tre organisationer var inbjudna att presentera sig under temat "Rum för barn" - Malin Thorsson från Ungdomens Nykterhetsförbund, Isabella Canow och Mortaza Nasari från Skyddsvärnet i Stockholm/Sveriges Ensamkommandes förening och Amanda Larsson från Magiska Trädgården Magiska Barnarkitekter. Åse Lo Skarsgård modererade och det blev intressanta samtal. Jag hoppas också att några embryon till nya idéer, nätverk och samarbeten föddes. Såklart hade jag bakat fikabrödet själv och gjort en massa laxklämmor och soppa som inte gick åt. Folk äter alltid mindre än jag tror. Tack vare att arvsfondsprojektet Social Aktion stod som medarrangör hade vi råd att hyra en ljudanläggning med mikrofoner. Proffsigt!

En riktig favorit blev Amanda Larsson från Magiska Barnarkitekter. Lekplatser har vi för att vuxna bestämt att här får barn leka. Men varför finns det inget som uppmuntrar föräldrar som också vill leka på lekplatsen? undrade hon. När det kommer bra förslag från barn i workshops som Amanda  har skickar hon in dem som medborgarförslag. "Inte för att det händer något, men det är en träning för barn att göra sina röster hörda och för vuxna att försöka lyssna". 

Här har jag skrivit lite mer. 

Musbegravning

Jag är inte särskilt förtjust i att intervjua författare, musiker eller skådespelare. Men att intervjua barnboksförfattaren Ulf Nilsson var bara alldeles underbart roligt. Han har skrivit flera böcker om döden för barn (Adjö herr Muffin, Min farfar och lammen och Alla döda små djur) och det var temat för intervjun. Han var lättsam, rolig och närvarande. Helt fantastiskt var det när han berättade om musbegravningen som han ordnade tillsammans med  förskolebarnen i Gustav Vasa kyrka. Med klockringning och allt. Bara den historien gör det värt att läsa nästa Memento. Kommer 19e september.

Det blev en intensiv vår

Fyra månader är inte någon lång tid, egentligen. Men ungefär så lång tid jag behövde för att börja fästa mig vid folk och känna mig hemma på Arbetets redaktion. Från mars har jag vikarierat där på halvtid. Nu är det slut i alla fall och det är skönt med ledighet. Det blev inte riktigt så att jag drog ner på mina "vanliga" frilansjobb under den här tiden, utan det blev ganska intensivt. Belöningen är att det ser ut att bli en sommar utan oro för att pengarna ska räcka både till några roliga utflykter och till nödvändigt underhåll på mitt hus.
Jag är väldigt nöjd med det jag fått göra på Arbetet. Ett vänsterkryss blev det:
LO drömmer rött men tolererar grönt, ett rep jag velat göra länge från hemtjänsten: Jobb mot klockan, Om Österrikes oro trots låg arbetslöshet när jag ändå var i Wien. Ett annat hjärtebarn - yrkesprogrammen.
Jag hälsade på på HMS Carlskrona och på krematoriet i Jönköping. Jag skrev om mode i arbetskläder. intervjuade profiler under rubriken "Min valaffisch" och ganska mycket mer.
På bilden ser du Maria Morris Nilsson med en av sina tavlor. Hon medverkar i ett reportage som ligger klart till augusti och som handlar om psykisk hälsa och om att kunna jobba trots att man har en psykisk sjukdom. Maria är Hjärnkollsambassadör och har valt att vara öppen med att hon har bipolär sjukdom. Det gör hon för att hjälpa andra att våga berätta och för att göra sitt eget liv bättre. Hennes tavlor är väldigt fina!

Cykel på Arkitektur- och designcentrum

I dag var jag på vernissage. Utställningen Cykel på Arkitektur- och designcentrum öppnar imorgon. Det var riktigt intressant att upptäcka Tillie the terrible Swede.

Tänk att jag aldrig hört talas om henne tidigare.

Såhär cool såg hon ut. På 1890-talet!

Det var också roligt att se mig själv på utställningen. 

Annars såg det ut såhär.

Nytt nummer av Memento

Idag har vi äntligen lämnat nr 2 av Memento till tryck. Ett av de lite längre reportagen handlar den här gången om hur musiken hjälper oss att bearbeta sorgen vid begravningsceremonin. När vi sjunger tillsammans med andra kan effekten på vår kropp mätas i lägre blodtryck och ökade hormonhalter. Vi har frågat några olika personer hur det känns att uppträda på en nära anhörigs begravning och vi berättar om kopplingen mellan Death Metal och döden. Det andra reportaget handlar om bårtäcken och där berättar två konstnärinnor om varför deras bårtäcken ser ut just som de gör. De lägger ner mycket tid på hantverket att skapa vackra tyger laddade med symbolik. Jag har hälsat på donationskoordinatorn Lars Winbladh på KI och vi har en semesterguide med de bästa utflyktsmålen på temat memento mori  (minns att du är dödlig). Och en hel del annat förstås. Tidningen kommer 13 juni.

Återhämtning är nödvändig

Kanske var det bra att jag gick på Minds seminarium om arbetsmiljöns betydelse för depression och utmattningssyndrom just idag. Det gjorde att jag bestämde mig för att ställa in en resa över dagen imorgon. Resan var inte helt nödvändig och jag behöver en återhämtningsdag. Det insåg jag när jag satt där och lyssnade. När det blev dags att släppa in publiken, tyckte jag att en fråga från Barbro Liberg, privatpraktiserande psykiater i Skövde var intressant:
-Vad säger ni om sviterna efter individuella lönesamtal? Efter dem kommer folk till mig och mår dåligt.
Här kan du läsa vad jag skrivit om seminariet på Arbetets webb. 
Bilden fick bli en återhämtningsbild tagen från Klockargården i Tällberg där jag var i helgen på Sveriges Begravningsbyråers Förbunds årskongress. Det var fantastiskt vackert.

Etik och metodik på historikerkonferens i Wien

Etik och metoder diskuterades när Johanna Sköld deltog i en session på en stor forskarkonferens i Wien. Jag satt i publiken eftersom jag fått ett Forte-stipendium för att följa hennes arbete. Johanna som forskar om vanvårdsutredningar visade hur myndigheters dokumentation i arkiv och personliga berättelser kan ge olika perspektiv på samma händelser. Ingendera av dem nödvändigtvis osanna. Traditionell källkritik kan inte möta frågan "Vad hände egentligen" i fall av vanvård. Myndigheternas dokumentation, eller bristande dokumentation, kan inte användas för att motbevisa personliga berättelser. Just nu blir den här konflikten mellan berättelserna från offer för vanvård och myndigheternas dokumentation väldigt påtaglig i Sverige. Ersättningsnämnden som ska besluta om rätten till ersättning för vanvård har t o m 14/4 2014 tagit 3900 beslut. 48 procent av ansökningarna  har avslagits. Ett stort misslyckande för hela processen.

Bilden visar den vackra platsen för konferensen - humanistiska fakulteten vid Wiens universitet.

Inför nästa nummer av SocialPolitik har jag pratat med Johanna om hennes nya bok, Fosterbarn i tid och rum (Carlssons) som bland annat visar hur vanligt det var med privata fosterhemsplaceringar i Sverige långt in på 1950-talet. Tidningen kommer i början av juni.

På Arbetet

Oj, vad jag varit dålig med att uppdatera! Det som hänt är att jag lämnat min lugna tillvaro hemma vid skrivbordet och jobbar halvtid ett tag framöver som reporter på Arbetet. Sitter på redaktionen med andra trevliga och duktiga reportrar och redigerare. Och gör nyheter! Det är roligt. Och nyttigt för mig att inte bara styras av min egen lunk och klocka. Tidningen Arbetet hette förut LO-tidningen, kommer ut en gång i veckan och ska ge sina läsare nyheter och reportage från sådant som är viktigt i den fackliga världen. Läsarna är alla förtroendevalda inom LO:s olika förbund. Mitt första reportage gjorde jag i hemtjänsten  i Hägersten. Jag fick följa med undersköterskan Lena Nyberg när hon delade ut matlådor bland annat. Det nya systemet för tidsregistrering med handdator stressar personalen och tar bort en del av arbetsglädjen. Här kan du läsa reportaget. 

Intervju med Genusfotografen

Det är roligt med jobb som jag får göra helt utifrån egen idé och utforma som jag vill. Så är det med intervjun med genusfotografen Tomas Gunnarsson som kommer den 8:e mars i SocialPolitik.
Jag är lite glad att jag genomförde intervjun innan Tomas fick en massa medial uppmärksamhet för att han genom en omröstning på sin blogg utsåg Årets sexist 2013. Nu skiljer sig min text lite från annat som skrivits och det känns bra. Bland annat får du tips på hur du själv snabbt gör en egen bildgenusanalys:

Vad säger personens kroppsspråk?

Framställs personen som objekt/passiv eller subjekt/aktiv/tänkande/handlande

Vilket perspektiv har bilden; uppifrån, nerifrån, ögonhöjd.

Vilka instruktioner tror du att fotografen gett modellen?

Vad händer om du i tanken byter kön på modellen?

Skulle det bli konstigt? Varför? 

Och såklart - läs Tomas blogg!

Ett annat hemma

Ett annat hemma -om samhällets ansvar för placerade barn kan du köpa genom att skicka ett mejl till ordomening@hotmail.com och berätta just det.
För dig som tror på förändring och att det går att lyssna mer på barnen själva. För dig som ser hopp och tror på alla som arbetar för barns bästa utan att för den skull glömma och bortse från den vanvård och de missförhållanden som rått, och tyvärr fortfarande ibland förekommer.

Innehåller:

• den sociala barnavårdens historia och framtid
• rekrytering av familjehem
• utbildning och stöttning av familjehem
• hur oerhört viktig skolan är som skyddsfaktor
• brister i hälsovård 
• vad placerade barn själva berättat efter avslutad placering
• hur man kan bli bättre på att lyssna på dem det handlar om
• den svåra relationen mellan familjehemmet och de biologiska föräldrarna
• svårigheterna att upphandla ungdomsvård 
• krishantering och 
• ansvaret mellan politiker och tjänstemän. 

Pris 98:- inklusive moms, för dig som är student 50:-

2013 - kommer att sakna dig

Dags att summera mitt jobbår, ett roligt och väldigt bra år på det hela taget.
Årets stadga - stod Memento, begravningsbranschens tidning för. Mitt första hela år som redaktör! Fyra nummer har vi gjort, sajten har blivit snyggare och extra kul att Journalisten uppmärksammade tidningen och skrev "Spännande om sista vilan". Det tackar vi för.
Årets mest udda jobb -  var besöket på begravningsbilsfabriken i Laholm. Jag som inte ens har körkort.
Årets fasta frilansuppdrag  - fick Maria Korpskog och jag med Dagens Samhälle. Varje vecka producerar vi Offside, totalt 30 sidor hann det bli under året.
Mest lärorikt - när Maria Korpskog och jag skrev om Djursholm och Husby i Socionomen. Som vanligt har jag medverkat i alla årets åtta nummer.
Mest familjenära - att få skriva om växelvis boende i den nystartade och snygga Skolfamiljen. Min son Teodor, då 17 år skrev också i samma nummer om hur han upplevde skilsmässan och att bo kvar medan vi föräldrar flyttade ut och in i huset.
Snyggaste jobbet  - Bästa cykelöarna i Praktiskt Båtägande.
Mest annorlunda -  Klimatförändringar och klimatångest i Dagens Samhälle och Modern psykologi.
Mest känslomässigt - En kort men väldigt personlig text i Vi-skogens antologi Tusen tankar om träd.
Året mesta mässa -  Almedalen, första gången för mig. Mysigt att vara där med Roffe. Gav mersmak.
Årets stipendium: Fortes journaliststipendium för att följa Johanna Skölds forskning om placerade barn.
Årets stipendieresa: Till EU-parlamentet i Bryssel med anledning av det gemensamma asylsystemet.
Årets projekt: Arvsfondsprojektet SocialAktion har haft sitt andra år. Jag har varit projektledare på deltid och haft två skrivarkurser. Väldigt, väldigt roligt men också krävande.

Bilden är från Almedalsdammen. Kan inte förklara varför jag valde just den. Kändes bra bara. Nu tittar vi framåt - mot 2014! Det blir nog också ett roligt och spännande år.



.

Evangelium enligt den fria rörligheten

Det hände sig vid den tiden att det utgick ett påbud om att alla måste köpa julklappar på det att inte tillväxten skulle stagnera. Några i den Europeiska gemenskapen hade inga pengar, men som tur var hade de sin fria rörlighet och for för att söka sin lycka någon annanstans. Josef från Rumänien, och hans trolovade Maria, som var havande, sökte sig därför till Stockholm, en kommun med rykte att vara rik, och levde där genom att samla andras tomburkar och tigga pengar. När natten kom då Maria skulle föda fanns det inte rum för dem på Stadsmissionens enda härbärge för EU-migranter, ”Vinternatt”. Förlossningsavdelningar var sedan länge överfulla och otrygga inrättningar. Så de slog upp sitt torftiga tält i närheten av det som kallades Heron City, ett köptempel. Alla ljus som glittrade, alla människor som skyndade förbi, här mitt i allt det rika och lovande, skulle deras barn födas.

I tältet intill bodde Kaspar, Melchior och Balthazar, tre utvisade män i väntan på avvisning. Men några herdar fanns inte, för de hade alla lagt ned sina gårdar och blivit upplevelseentreprenörer.  Och någon ängel sjöng inte, men skvalmusiken strömmade ur köptemplet.

Maria födde sitt barn, som var vackert och rosigt med kinder lika runda som Gustav Fridolins och hon lindade honom och lade honom i en kundvagn. Och precis då gick strömmen i hela Storstockholm, ett komplicerat ledningsfel som Fortum inte hade förutsett och bara de tre utvisade männens eld brann och folket övergav shoppingtemplen och samlades runt elden och Instagrammade fantastiska bilder. Och se, det var den allra första julnatten. Två nätter senare fick Josef och Maria en bussbiljett tillbaka till Rumänien av Socialjouren. Men länge, länge talade människor med varandra om det stora som hänt.

Maria Korpskog och Anna Fredriksson
Publicerat i Dagens Samhälle/Offside 13-12-18
Den 30:e Offside-sidan vi gjort i år. Nu tar vi två veckors ledigt. God Jul allihopa!

Och så bygger vi på med lite skryt 20140204, för den som ev läser ända hit ner. 
Idag var Offside på ledarsidan! På Gotland:) 

Socialjouren - samhällets sista utpost

När jag hade fått vara med en kväll och natt på socialjouren Nordväst var jag helt tagen. Det är lätt att bli det när man kommer i närkontakt med socialarbetarjobbet. Man kan jämföra socialjouren med sjukhusets akutmottagning. Här kan vad som helst hända. Socialjouren jobbar i samhällets utmarker där missbruk, psykisk sjukdom, fattigdom, våld, hemlöshet, ångest och ensamhet finns. I ett litet kontorsrum med en röd soffa och tre skrivbord jobbar Eva Lenestad, Malin Ecker och Anette Bäckström. De svarar alltid i telefon. De har alltid tid att lyssna. Och bemöter med kompetens, lugn och empati. Besluten om vad som ska göras fattar de här och nu. Men det som inte är absolut akut får vänta till ordinarie kontorstid. Vad som hände just den här kvällen? En flicka rymde från sitt familjehem, en alkoholiserad man skrev ut sig själv från vård mot läkarens rekommendation, en funktionshindrad kvinna skickades från sjukhus till ett hem i total misär, en ung flicka fruktade för sitt liv på grund av hedersvåld, hon kördes till skyddat boende och föräldrarna häktades. Och mycket mer. Artikeln finns i nya numret av tidningen SocialPolitik.

Malin, Eva och Anette.

Med orden som terapi

De senaste två somrarna har jag haft ett trädgårdsmingel med folk som kunnat komma ifrån på dagtid. "Lilla Almedalen" kallar jag det på skämt. För att det skulle bli mera likt Almedalen erbjöd jag i år de som ville att prata fem minuter om något som de ansåg angeläget. Fyra personer nappade. En av dem var Agneta Werner.

Agneta pratade i fem minuter om vad det kan innebära att ha psykisk ohälsa. Hon har själv 20 års erfarenhet. Det tog inte många minuter innan jag grät. För Agneta är fruktansvärt bra som berättare och föreläsare. Boka henne!

Jag lärde känna henne när hon gick vår allra första skrivarkurs inom Social Aktion. Sedan har hon själv hållit i skrivarkurs och är aktiv inom projektet. Planen är att hon ska hålla i en berättarkurs våren 2014. Det är hon som visat mig hur Fountain House funkar och hon har lärt mig en skrivövning som är väldigt bra för kreativiteten. Sedan en vecka vårdas hon på slutenavdelning för att hon har väldig ångest och vill skada sig själv. Om det skriver hon insiktsfullt i sin blogg. Igår var jag och en kompis och hälsade på henne. Det var långt ifrån första gången jag besökte en låst psykavdelning. Men det är aldrig trevligt. Och efteråt var jag tvungen att skriva av mig så jag gästbloggade hos Agneta. För det här med tvångsbältning har jag mycket mycket svårt för.